saker jag saknar från när jag var liten

• att kunna skylla alla fel man gör på brorsan
• att bli ompysslad när man är sjuk
• att bli glad över något så enkelt som en burk grönt slajm
• att kunna äta hur mycket godis som helst utan att bli tjock
• någon som läser högt ur en bok innan man ska sova
• att få hoppa i ett hopptorn hur länge som helst
• att någon annan alltid dödar spindlarna åt mig
• att få veckopeng
• att bjuda in klassens snyggaste killar på piacirkus
• att ha en låtsaskompis att göra roliga grejer med
• känslan av att allt blir bra bara jag får en glass
• att kunna få upp foten bakom örat
• att lyssna på tordyveln flyger i skymningen på sommarradion
• att göra alla glada bara genom att rita en pysselbok
• att ha en farmor som bakar våfflor när som helst
• att orka gå upp tidigt en lördag bara för att se tv-piraterna
• förväntan inför jul och födelsedagar
• att få gråta när man inte får som man vill
• att på allvar tro att man kan bli vad som helst
• att vara kär i seriefigurer
• att få beröm för småsaker
• att smyga efter folk
• att tro på snömannen och vara säker på att han bor i skillinge
• att få en hovtång till att bli en krokodil som man matar med gräs
• att tro att man kan göra en snigel frisk genom att vaccinera den med ett spik
• att tycka att cowboys och indianer är lika bra
• att våga springa fram till okända människor och bli kompis
• att tro att alla är odödliga
• att tycka att caroli är ett stort slott
• att kända människor säger att man är söt
• att alltid få ta största kakan på fatet
• att våga skriva till zeb macahan att han är en tuff gay
• att inte veta vad man ska ha en dator till
• att tro att mina skor är hästhovar
• att kunna skrika rakt ut när man är arg
• att alltid ha en stor hand att söka tröst i
• att inte veta vad det innebär att bli riktigt sårad
• att klippa håret av granntjejen så hon börjar lipa
• att bli förlåten för det mesta
• att kunna springa naken överallt
• att få en godispåse med sig hem när det är fest
• att få sminka sig så att man inte ser klok ut
• att tro att politik bara har med klistermärken att göra
• att få leka affär med tomma mjölkkartonger
• att få sova när alla andra måste hålla sig vakna
• att tjuvringa till fru strutzenblad och säga att hon beställt en två meter hög spettkaka och sen när hon nekar på allvar tro att hon ska gå på att hon pratar med chefen
• att tycka det är lyx att få gå på bio en gång om året
• att kunna sätta sig ner och kissa var som helst
• att få prenumerera på bamse
• att alla teckningar man gör sätts upp på väggar
• att vara ledig hela sommaren
• att tycka att 25-åringar är tanter
• att hitta på egna språk som man sen pratar utan att någon förstår
• att ha hemliga klubbar
• att skrämma kompisar med spöktunnlar och kapten krok
• att sno nyckeln till brorsans kassaskåp och hitta porrtidningar och godis där
• att ens största dröm är att bli rullskridskoåkande bubbelgumstuggande servitris i USA

garp och hans världar, eller mina då

det är lite märkligt kan man tycka. att av alla mina parallella världar är det den tråkigaste världen som envisas med att vara verklig. jag menar, när jag nu har material nog i mitt huvud att skapa den mest perfekta av världar, känns det lite torftigt att verkligheten bara snappar upp en eller två saker från mitt fantasiregister. som om den tvunget ska vara så fisförnämt blygsam att den måste ställa sig längst bak i kön och lova att inte överglänsa någon annans liv. om inte det är slöseri med resurser...
för tänk er själva hur det skulle kunna vara. jag i lila handskar och mörk page i willy wonkas fabrik. mjölkchokladen som puttrar i bäcken bredvid mig, klubborna som just slagit ut i blom på klubbträden, hubbabubbabubblorna som gör himlen prickig och färgglad som vore den en surrealistisk dröm upphöjd till tre. hissen som emellanåt skjuter upp mig till molnen där jag dricker chocoloco-te med dr snuggles och norpan och kamelen och varje lördag kommer jack white och syrran/frugan meg och uppträder på polkagrisscenen och då förvandlas jag och alla mina kompisar till märkliga djur som stagedivar rakt ner i halvljummen kolasås varje gång vi hör all we need is vacancy.
eller så kan vi ta världen där jag står i rutigt förkläde i mitt alldeles egna kakbageri och mellan varje gång jag påbörjar en ny sorts kakbak hoppar jag ner i en tunna med mjöl och blåser mjölsnö över hela kakrummet så att kakorna som ligger på plåten blir förvirrade och tror att det är vinter och genast hoppar in i ugnen för att värma sig. och barfota springer jag ut genom dörren som för mig till en fantastiskt vildvuxen trädgård där glada kakmänniskor sitter på gamla trästolar under en björk och skvallrar om det vackra vädret som just dragit in över hamnen och när de får syn på mig ler de och för ihop tummen och pekfingret och blir plötsligt italienare som säger multo beno eller vad det nu är italienare säger när de tuggar på något som smakar fantastiskt gott. och någon gång mellan dagen och natten korkar vi upp vinet och gubben i lådan hoppar upp och säger att nu ska vi leka smaksensationer och för in folket till en hemlig stenkällare där mystiska saker händer och där historia säkerligen ska bli skriven.
sen finns det andra världar förstås. som inte bara handlar om sånt man stoppar i magen men som alldelels bestämt kan vävas ihop med just de världarna om man använder rätt tråd och är tillräckligt oförsiktig. och någonstans ligger jag i ett vatten med slutna ögon och hör fiskmåsarna skratta ovanför mig och på stranden ligger en filt och någon på filten som väntar på mig och blundar jag lite till flyter jag upp till ytan och glider runt på ett finpolerat isgolv och filten på stranden har blivit en snögrotta med en eld framför sig och någon står redo med en kopp varm choklad och ett brett leende och sen krackelerar isen och jag ramlar rakt ner i ett land där jag inte förstår vad någon säger men alla är små och konstiga och då sätter jag mig rakt ner på en stol och skriver en bok som ges ut av en tjock tant som egentligen skulle stänga ner sin verksamhet men som när hon får läsa mina ord sätter upp öppetskylten igen och hon vill att jag ska turnera och bli en succéhistoria men jag är som elfride och säger att det får räcka med att jag namnger mina kramdjur.
och då har jag ändå bara gnuggat lite på ytan och inte nämnt vare sig träden som skiftar i guld och karmosinrött eller den där eviga lyckokänslan som envisas med att infinna sig varje gång jag häller bensin i planet och tar en flygtur världen runt och på vägen hem kanske jag säger hej till fuglesang och önskar honom lycka till och det flyttas in i gamla stenslott och parkeras gamla folkasnurror och bjuds på överraskningar i vart och vartannat hörn. och då återstår bara problemet. att jag inte riktigt har fått kläm på det där, hur man byter ut världarna med varandra eller åtminstone låter de bra sakerna infiltrera de dåliga och får gränserna att suddas ut lite mer än möjligt. men det kommer kanske med tiden. om han nu inte var en sån elak jävel förstås.