I'm your fucking fairy god-mother!

Efter att ha hittat helljuset på bilen tittade jag klart på Femme Fatale. Jag är korkig och gillar filmer med franska repliker och übersnygga kvinnor (Banderas däremot gillade jag inte, kort och oljig som vanligt). Speciellt när kvinnorna är smartare än männen och lyckas orsaka en massa ond bråd död på grund av detta. Jag uppskattar t ex väldigt mycket att se två biffiga killar bli spettade mot ett fruktstånd medan den übersnygga kvinnan kallt står bredvid med ett leende på de rödmålade fylliga läpparna. Det jag möjligen inte gillar med de här filmerna är att jag helt plötsligt inser att trots att det är väldigt tufft och rätt i filmen, skulle inte jag se lika häftig ut i kamouflagefärgade hotpants och matchande kamouflagefärgade stövlar med stilettos, springandes över spegelvåt asfalt mitt i Malmö en torsdag eftermiddag. Dels för att jag i 33 år har varit alldeles för lat och för hungrig för att få en sån där liten spenslig übersnygg fransyskekropp, dels för att det fan är kullersten i hela city i Malmö och jag har knappt lärt mig att gå upprätt ens med gympaskor där. Men på bild är det fint och bilden är huvudsaken, verkligheten är som vanligt överreklamerad.

Pipparkakshusen

Jag är ganska mycket trött idag. Trött för att jag sover för lite och trött för att det råder strutsmentalitet på mitt jobb. Eller katolsk stämning kanske man ska kalla det. Tre Ave Maria herr idiot så förlåter vi dig direkt.
Så även om jag vet att det är billig humor, så tyckte jag att det här var jätteroligt när jag läste aftonbladet imorse: "Parhusen – grannsamverkan för ökad småhusproduktion”. Å andra sidan tycker jag att allt annat är tråkigt just nu så det kanske jämnar ut sig.

Ni måste kunna räkna!

Okej då era snålebloggläsare, så ni ville inte vara med och ge mig en massa gratis grejer. Det gör inte så mycket.
Ikväll märkte jag nämligen att gratis inte alltid smakar gott. En gratis informationskväll från Almi Företagspartner till exempel, det smakar inte gott alls. Jag och Fräulein härdade ut i en och halv timme sen tyade vi inte fler overhead-byten, utfall mot oss ("ni där längst bak, är ni rädda för oss andra eller, hör ni verkligen vad jag säger, ser ni vad jag skriver från så långt avstånd, sa ni nåt ELLER?"), inövade repetitionsfraser och kalla kårar från fläkten som nötte oss i ryggen. Så vi gick, skrattande gick vi ut ur biblioteksbyggnaden med våra pastasallader under armen medan de andra fikade billigt bjudkaffe, och det kändes lite som att vi skolkade när vi tänkte på hur den stränga gubbfan där inne antagligen snart skulle stå framför alla de andra och peka med fingret mot våra tomma platser, skadeglatt konstaterande att "där har ni två som gav upp innan de ens börjat". Jag lovar att han ska få betala dyrt för kaffet sen.

Generation fattig

Kan ni vara schyssta och fixa lite gratis grejer till mig?
Jag lovar att dela med mig av kakan (kanske).
Använd mitt id-nummer 45295 och låt pengarna rulla in.

http://gratisgen.se/?ref=45295

Voice-over

Om en människa har en bra berättarröst kan jag släppa taget om min privata misär och sitta lycklig och mjuk i magen i flera timmar. Det är något med såna människor som gör att man känner sig trygg och omhändertagen, nästan lite på gränsen till obekymrad.
Han på radion just nu har en sån röst, varm och lite bullrande och så där att man kan riktigt se hur saffransdegen jäser över när han tar i från tårna. Det låter lite som han som brukade stå i morotslandet när jag var liten och på den tiden skrek han "Det brinner i farmors hus!" och då blev man lite rädd men sen skrockade han och blev farmors vänliga röst igen och då bjöds det på pannkakor med sylt och Bamse och Skalman var där och höll handen tills man lugnat ner sig.
Filmkrönikan-Sara är en annan sån där människa med röst som får mig att bli behagligt sömnig och som får mig att dra filten över benen och smacka lite med kinderna. Fast henne bytte SVT ut till fjompvårtan Orvar för att programmet skulle bli mer ungdomligt och när det sen uppdagades att Orvar gillar musikaler bytte de förvisso ut honom också, men då brydde jag mig mindre. En dag ska jag skriva till Sara och fråga om hon kan spela in sig själv på band till mig. Hon behöver bara säga samma ord i två timmar om hon vill. Jag betalar hundra riksdaler Sara!
Så ja, jag älskar verkligen röster, om det är rätt röster. I bokhyllan där hemma har jag en massa saker som inte gör mig speciellt glad, men Shanti Roneys röst i en ljudbok som jag hela tiden somnar ifrån och därför aldrig kommer hörläsa ut, den är fin att plocka fram om man behöver släppa taget om saker som inte vill släppas av sig själv. Och inte för att någon av er vill, men om ni skulle vilja, så är ett enkelt knep att få mig att bli lite kär att läsa högt ur en bok, vilken som helst, just när jag ligger där bredvid och ska till att sova. Såvida ni inte låter som Kjelles gamla flamma Miss Universum anno 1984, då kan det faktiskt vara.