Damn, I wish I was a lesbian!

Jag drömde att jag stod bland hundratals gäster på ett stort bröllop. Den ljusa och den mörka flickan skulle gifta sig. Den ljusa flickan var lite längre och mildare i sitt utseende, den mörka hade en mer karakteristisk näsa och smalare ben. Platsen var en gigantisk kyrka med flera våningar och ett vackert trolskt ljus som omslöt alla gästerna där de gick fram och tillbaka med drinkar i sina händer.
En stund innan själva vigseln skulle börja stod jag i ett litet rum tillsammans med den ljusa och den mörka flickan, ett par andra kvinnor och prästen. Den mörka flickan såg yr ut och helt plötsligt föll hon ihop som en trasa på golvet. De lyckades få liv i henne men insåg snabbt att hon inte mådde tillräckligt bra för ta sig nerför altargången. Alla tittade på mig.
Jag satt i en stol med tiotal händer som slet och drog i mitt ansikte. Ett par händer justerade det sista på näsan. Någon hade gjort en avtryckning av den mörka flickans ansikte och nu klistrade de fast hennes silikonansikte på mitt. Tryckte dit lite extra klumpar och skar ut hål vid näsan och munnen. Jag andades nervöst och förväntansfullt.
Den ljusa flickan tog min hand och vi gick in i musiken och runt runt kyrkans gångar som snirklade sig förbi alla gäster som stod och log mot oss. Jag log också, med mina nya smala läppar. Och vi sa ja.
Efter ceremonin och rosenbladen och de vita kravatterna stod vi i den ljusa och den mörka flickans hus. Ett överflådigt, vackert hus med högt i tak och skrattande människor överallt. Det serverades sånt som fick mungiporna att flyga uppåt några meter och den mörka flickan ryktades vara på benen igen. Jag gick ut i trädgården för att leta efter henne och fick följe av några fnissande väninnor. Det var alldeles tyst där ute. Riktigt, riktigt tyst menar jag då.
Vi stod på en jättelik asfalterad plan och tittade på de nedsläckta husen runt oss. Den mörka flickan kom fram och såg bekymrad ut. "De är amish", sa hon. "Ni måste vara tysta, de vill ha det tyst". Amishgrannar till höger och vänster, mitt i ett lesbiskt kungarike. Vi skrattade och sprang tillbaka mot huset. Den mörka flickan såg fortfarande bekymrad ut där hon sprang efter oss.
Slutet av drömmen så. Jag stod i ett rum med den mörka och den ljusa flickan igen. Festen var antagligen slut för ljudet var lite svagare och fotstegen lite färre. Den mörka flickan älskade hattar kom det fram. Jag tog tag i den ena som låg slängd på ett bord, satte den över huvudet och konstaterade glatt att den mörka flickan må vara mer petite än mig, men just hennes skalle må vara gigantisk. Hatten slök mig ner till axlarna och inte förrän den ljusa flickan påpekade att jag hade en papperkorg på mitt huvud, vaknade jag åter.


Om ni nu undrar vad det är med luften på österlen.

Konspiratörerna

Det är bra med kameror i mobiltelefoner. Man blir liten och gul och suddig precis som det ska vara. Har man tur kommer det med en Staropramen att släcka törsten med också.

Annars är det grådassigt på landet; havet ser ut som diskvatten, hunden har fuktpäls (dvs kryllig) och jag känner ingen ångest alls över att lämna stan en dag eller två.
Det är lite synd att här är så många inavlade tröggener, men håller man sig bara nära kusten brukar de inte få tag i en. Gärsnäs går också bra, det är något med den byhålan som gör att man blir varm i själen. Jag tror att det är för att dom kramas så mycket där, stockholmarna då. Konstnärlig gemyt med koskit under de högklackade. "Kom så går vi hem och rör ihop en gulasch älskade ni, Carl-Fredrik har varit i Alsace och köpt med sig såna där flöjtflaskeviner."

kärlek 01:04

Hälsa Luke!

Det är en svamlande dag. Det bara är så, inte mycket att göra åt. Tänk vad lite idioti kan göra för dårskapen.
Idag har jag blivit kompis med Mark Lanegan och igår skrev Irya Gmeyner "Ha det bra" till mig. Det är en sjuk värld, man kan ha 22 000 kompisar eller 44 och allt det där som förut var ouppnåeligt kan man nu tafsa på lite när som helst. Jag som brukade skryta om att jag för många år sedan brevväxlade med Cia Berg (senare Soro), att jag skrev "Hej faberibba, livet är tungt" till henne och att hon skrev "Jag kollar fotboll och käkar chokladglass" till mig. Att jag skrev brev till Zeb Macahan som han aldrig svarade på, kanske för att jag skrev fel och råkade kalla honom "tough gay", kanske för att han fick miljoner med brev, hela skördar i såna där bruna postsäckar som de hade i Bullen (så drar vi i snöret Martin Timell).
Nu kan jag kittla Tom Waits under hakan ena dagen, bara för att nästa dag ha hans skäggstrån i vasken. Missförstå mig rätt, det är smått fascinerande och jag tycker om det, men det känns lite som att springa tjejmilen utan att ha några ben att springa med. Jag kutar runt på mina stumpar och hoppas att ingen ska upptäcka att det blöder på asfalten. Och det är lite läskigt att bli sedd i mängden för att sedan smälta ut till en enfärgad prick igen. Kanske ska jag nöja mig med Mark och Irya, så att när Stuart kommer där och knackar ska jag säga "Tack Stuart, men det är fullt i farstun nu. Du får gå hem igen."

Klart jag inte ska. KOM STUART!

One for the money

Hej Tomten,
i år ska jag som vanligt skicka tjugo julkort och få tre tillbaka. Jag tänker ge min mamma en julklapp som hon inte önskar men som jag tycker att hon borde önska sig (jag vill använda den). Imorgon ska jag enligt Aftonbladets Nöjeshoroskop ha en usel fredag med uteslutande omys. Det känns sådär med tanke på att jag ska gå på fantastisk pengakonsert med mina medkonspiratörer. Jag tror inte på horoskop, gjorde jag det skulle jag vara väldigt mycket tillsammans med P det här året, är jag det kanske?
På lördag ska jag må lite illa, dra ett tungt lass och äta årets första julskinka (Scan Gourmet, skitdyr men högsta betyg i Allt om Mat). Och just det, innan idag när jag stod i kö i en halvtimme för att hämta ut mammas paket som hon inte vill ha, räknade jag ut att jag är extremt fattig just nu och tröstade mig med att köpa ett dyrt saffranste för 34 kronor (kan vara gott?).
Vet du vad Tomten, om man käkar för mycket hundchoklad kan man enligt mina föräldrar bli blind. Jag vet inte riktigt var gränsen går för att kalla det mycket, men eftersom jag bara är lite långsynt eller om det är kortsynt och bara på ena ögat så antar jag att ett par år av frosseri varken gör till eller från. Jag kom att tänka på det precis eftersom det var en blind man på teve. Livet är för kort för att se på teve, läste jag i en blogg igår (kan man skriva blogg när man är blind? Jag tror det). Jag bryr mig ändå inte, mitt liv är skitlångt verkar det som och jag har inget bättre för mig.
Ja, jag vet att det ska slås in paket och skrivas rim. Ofta brukar jag rimma på ord som: få, gå, stå, blå, hitta, titta, (nä du), paket, raket. I år ska jag bara rimma på ordet aligator, smell you later, aligator har jag skrivit på paketet till min bror, en deo som jag fick gratis när jag köpte en parfym till mig själv för ett par veckor sen. Nä, jag är inte snål, jag har köpt så mycket julklappar att jag blev tvungen att köpa dyrt saffranste för att trösta min tomma plånbok ju. Attention!
Men du, allt jag önskar till jul är objekt 1-141 på min önskelista.
Tack på förhand.

Mvh P.