Holy macaroni

Man bara sitter sådär lite lagom tillbakalutat och gapar i sömne medan teven skvalar i bakgrunden och den fula bruna björnmorgonrocken har för flera timmar sedan kramat kylan ur kroppen och just som man tänker resa sig och gå ut i köket och diska disken från igår blinkar det till i ögonvrån och man skruvar upp ljudet på teven och mitt framför en utspelas covers i form av den vackraste kåntrymischmaschen med blödande tånaglar man hört på år och dagar och man blir allt lite....tja man blir en smula paff...och till och med den hemska låten Boten Anna höjer sig några miljoner snäpp och blir till manna på himlavalvet!
Och glad, man blir så glad och pirrtossig i magen att man alldeles struntar i disken och istället tycker lite synd om de där duktiga människorna som kastade bort sina teveapparater på 90-talet för att de skulle läsa och kultivera sig och vara äkta till skillnad från en tevephony som moi själv, men hej och hå bit i det sura äpplet folks! Fatboy endast i stereo för er.

Ni har aldrig hört mig säga det förut, men TRÈS magnifique!

Rock'n'roll tisdag

Idag har jag inmundigat en hel påse tefat.
Lovely!

OCH eftersom jag inte vill ha oväntat besök ikväll har jag även inmundigat ett halvt paket sparris.
Lovely!

Vi som passade så bra ihop

Snart har de ringat in mördaren och då är det bara en tidsfråga innan jag slår ihop pärmarna med en smäll (hur mycket smäll det nu blir av en pocketbok) och påbörjar den tråkiga process som följer efter att man precis blivit dumpad av en fin roman. Så jag behöver en ny bok snabbt, en villig historia som kan hoppa in och slicka min sår i samma sekund de börjar öppna upp sig, ett substitut för min nyss utlästa kärlek. Ett ordflöde med potential om ni så vill.

Vilken bokstav ska jag leta på?

En blodhunds tendens att drägla

Trollkarlen med narrgnistorna dök upp igår och stack en stor trälåda under armen på mig och viskade psssssst! Sen försvann han plötsligt som alla trollkarlar gör, i ett moln av stjärndamm och vita kaninhår, medan publiken höll andan och applåderade kulissen. Inuti lådan ni undrar?

Voilà!

Eller voilà här! (beroende på om man lutar lådan åt höger eller vänster)

Vissa saker är obegripliga

Som att det finns de som på allvar tycker att Martin Stenmark är snygg eller att han sjunger bra. Eller som det faktum att jag är så fanatiskt förtjust i Rolf Lassgård att jag väljer bort allt annat en fredagkväll och istället sitter hemma med en GB-sandwich i käften och tittar på hans grådassiga uppsyn i en Wallanderfilm. (Jag vill ändå hävda att det är värre att tråna efter Stenmark.)

En gång såg jag Lassgård utanför Triangelen. Han var tjock och sliten och sur och jag blev kallsvettig och rörd ända in i hjärteroten. Sen gick jag hem igen.