Oundvikligt älskar jag dig

Ni förstår, det här med att älska snö
det sitter liasom i mina gener.

Skvalmusik P1

Jag behöver klona mig, jag inser det nu. En likadan jag som delar allt och därmed gör livet lite billigare för mig. En Pia II som betalar halva hyran, halva telefonräkningen, halva allt som kostar och som gör det möjligt för mig att flytta till det där vitputsade lilla ensamma stenhuset vid havet som jag naturligtvis bara har råd med om jag är minst två personer.
Vad är det med det här samhället egentligen som gör att alla par ska belönas, medan alla singlar hela tiden ska bestraffas? Jag förstår det inte. Varför hamnar alltid 1 + 1 på plussidan medan 1 + 0 automatiskt och helt felräknat hamnar på minussidan? Varför ska parmänniskornas liv innehålla mer kvantitet och kvalitet bara för att de är två? Duger inte en? Människans regler och lagar om tvåsamhet är ta mig fan det tråkigaste och mest orättvisa som någonsin uppfunnits (förutom apartheid och krig och sånt då kanske).
Sannerligen är det lite märkligt att husen har kommit längre i sin relationsutveckling än vi människor som bygger dem. Hus till skillnad från människor får till exempel gärna vara ensamma. Ingen diskriminerar ett hus för att det inte är ett parhus eller för att det ligger lite avlägset och har en krånglig personlighet. Ensamma hus är idylliska, dyra och eftertraktade medan ensamma människor är ett kliande eksem på tvåsamhetens högra knä. Bort bort!

Holy macaroni

Man bara sitter sådär lite lagom tillbakalutat och gapar i sömne medan teven skvalar i bakgrunden och den fula bruna björnmorgonrocken har för flera timmar sedan kramat kylan ur kroppen och just som man tänker resa sig och gå ut i köket och diska disken från igår blinkar det till i ögonvrån och man skruvar upp ljudet på teven och mitt framför en utspelas covers i form av den vackraste kåntrymischmaschen med blödande tånaglar man hört på år och dagar och man blir allt lite....tja man blir en smula paff...och till och med den hemska låten Boten Anna höjer sig några miljoner snäpp och blir till manna på himlavalvet!
Och glad, man blir så glad och pirrtossig i magen att man alldeles struntar i disken och istället tycker lite synd om de där duktiga människorna som kastade bort sina teveapparater på 90-talet för att de skulle läsa och kultivera sig och vara äkta till skillnad från en tevephony som moi själv, men hej och hå bit i det sura äpplet folks! Fatboy endast i stereo för er.

Ni har aldrig hört mig säga det förut, men TRÈS magnifique!

Rock'n'roll tisdag

Idag har jag inmundigat en hel påse tefat.
Lovely!

OCH eftersom jag inte vill ha oväntat besök ikväll har jag även inmundigat ett halvt paket sparris.
Lovely!

Vi som passade så bra ihop

Snart har de ringat in mördaren och då är det bara en tidsfråga innan jag slår ihop pärmarna med en smäll (hur mycket smäll det nu blir av en pocketbok) och påbörjar den tråkiga process som följer efter att man precis blivit dumpad av en fin roman. Så jag behöver en ny bok snabbt, en villig historia som kan hoppa in och slicka min sår i samma sekund de börjar öppna upp sig, ett substitut för min nyss utlästa kärlek. Ett ordflöde med potential om ni så vill.

Vilken bokstav ska jag leta på?