ah

Mörkläggning

Man får dra ner rullgardinen vissa dagar. Sitta bakom mörka ögonlock och rita mönster i det blodröda medan man avskärmar sig från de och det som brukar finnas i dagen. Det behöver inte ens bero på att man är trött på människor, på att man är trött på sig själv, eller på att man är trött på precis allt. Det kan vara så att man helt enkelt inte känner för att nuddas just den dagen. Jag gör inte det idag. Jag låtsasnuddades i trettio sekunder, kände mitt eget oengagemang och lade på utan att bry mig om tomheten. Jag orkar inte göra mig intressant, inte idag. Känner inte för att be om ursäkt för det heller. Rullgardinen får fladdra. Det får den hos er också, vi behöver inte dela timmar och minuter med varandra för att veta hur det är. Titta på de brinnande orange linjerna som vill tränga genom hinnan istället. Nöj er med det idag. Andas lite. Vi ses imorgon.

Komsi komsi

På fredag ska jag åka till småland och fråga om han vill flytta hem till mig. Jag ska naturligtvis ha med mig mutor.

Det man inte gör i vaket tillstånd får man...

Inatt har jag fått ett sugmärke precis under hakan. Det förvånar mig lite eftersom jag (så vitt jag vet) spenderade natten med att; sova, äta äcklig varmkorv på Roskilde, åka skåpbil, dricka brunt mineralvatten och lyssna på ett avlägset skällande. Spännande är det, hur som helst.

Hemming Henning och Jag

Tre anledningar att dra på smilbanden denna tisdagsmorgon av tisdagsmorgnar.

1. Jag vaknade upp och insåg att nattens Norénpjäs nått sitt slut.

2. Det är ÄNTLIGEN vattenmelonsäsong. Morgon, middag, kväll.

3. Det låg ett mail från Masarins husse som fick mig att bli lite sådär varmglad och gråtig om vartannat. Lagometa.

Nu kan dagen få börja jävlas i vanlig ordning.
Jag är beväpnad till tänderna!