Det här med finsk radio i svensk radiokanal. Mellan 18:10 och 19:00 varje dag. Varje, varje dag. Utom på helgen, jag vet. Men när man kör flyttkartonger kväll efter kväll och inte får in någon annan kanal än P4. För så är det på landet, man lyssnar på lokalradio. Man får inte välja för det har radiovågorna och det sunda förnuftet bestämt. Det kan springa en lös hund i Hörup och då måste man vara beredd bakom radion. Bakom ratten. Så man hinner bromsa i tid. Eller köra fortare om man är elak bonne, för det finns såna. Som tur är går traktorerna inte fortare än att hunden klarar sig ändå. Men finsk radio. Alla dessa timmar. Och jag pratar med flugan som klättrar upp och ner på rutan till vänster om mig, säger att den ska räkna till hundra framlänges. Att jag sen ska släppa ut den. Men jag hinner inte fram, så jag säger åt den att räkna till hundra baklänges också. Och flugan suckar och tar sig en tristessrunda bak till baksätet och jag blir inte irriterad alls. Jag nynnar till finsk tango. Ser gröna och gula fält höja sig som feta mögelostar i horisonten och det är 30 efter 30 på vägarna. Och ni kanske inte vet det här, men all musik blir bra bara den sjungs på finska. All! Jag visste inte det innan, men nu vet jag. Sisumjukt, sisugrällt. Sisusådär att till och med flugan stannar kvar i den tomma godispåsen och filar vingarna, fast dörren vid baklängesnittionio hamnat i Borrby och står på vid gavel. Ut fluga! säger jag. Hiuksille! väser flugan. Jag tror det betyder schampoo, men fan vet vad flugor snackar om. Min poäng var.
