Jag sitter och inväntar den stora förändringen som skulle komma 2007.
Med benen i kors sitter jag i sängen och tänker nu då...ja men NU då...eller nu...inte nu heller? Men det tar kanske lite tid för den stora förändringen att komma igång. Det är så mycket gammalt bråte i mig som den behöver göra sig av med innan den kan slå sig till ro i kroppen. Inte mycket att göra åt, jag kan ta av mig kläderna och krafsa lite på huden för att få den att bli tunnare, mer genomtränglig, men mer kan jag inte göra.
Så jag antar att jag får sitta här ett tag till, känna samma gamla jävla känslor som 2006. Förödmjukelsen i att sitta och gråta över samma gamla P-tecken där han går i täten med sin förbannade drillstav och aldrig tittar bakåt. Isblocken som tinar fan så långsamt trots att det är hundra plusgrader ute. Den där känslan som bygger orostrådar bakom pannan tills jag får huvudvärk och som ger mig den där obefriande klarheten att oj, vad det kommer att gå illa nu. Och jag sover illa om nätterna men bra på morgnarna, kanske är det för trångt i sovnatten men lagom glest i sovmorgonen, jag vet inte. Jag drömmer om grisar som skriker och det är ingen punk med det alls, kanske dödsmetall, jag vet inte det heller. Det jag vet är att jag vill vara vaken för att slippa drömma, att jag vill sova för att slippa förnedringen som följer med vakenheten. Ingenting går ihop, som vanligt, som 2006.
Men jag krafsar på och huden ovanför hjärtat börjar bli väldigt tunn nu, snart kommer den stora förändringen och tränger sig genom. Snart. Snart.
tisdag, januari 02, 2007
Same same, not very different
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det sägs att man skall gräva där man står. Men jag tror inte att det gäller hjärtat. Kanske att det gör, bara när man inte ser skogen för träden. Eller är det träden man inte ser för skogen?
eller kanske kalhygget tagit bort både träden och skogen.
man ska inte tro på ola salo. det är inte inifrån kroppen som nya saker växer fram, det är där utifrån. saker växer inte ut ur en, dom växer in. ibland slår dom rot också, det kan vara jobbigt minsann.
jag ser gårdagens vind som ren symbolik. jag ställde mig vid havet och blev nästan urblåst.
"En förutsättning för att driva hållbart jordbruk är att man ger tillbaka lika mycket näring som man tar ut. I människans tidiga historia var jordbrukarna nomader, och behövde inte tänka på utarmning, men när man bosatte sig längre tider på samma plats var man tvungna att lära sig om kretsloppet av näring och utnyttjande av växelbruk. Man kan i princip säga att bruk av gödsel är en av förutsättningarna för människors möjlighet att bli bofasta."
med andra ord behöver jag mer skit?
kan vara så.
jag tar och bakar lite istället, i väntan på skiten dårå.
Det ordnar sig
Men som dom säger
The Revolution Will not be televised
Jag hoppas den blir bloggad'
Gott nytt fin
Jag tror det kommer lösa sig till det bättre för dig.
Fast borde det inte bli du som skall ge skit för att växa i så fall? Att äta eller ätas. Hur som helst vill du ju bli normad och behöver således inte bry dig om växelbruk. Annars, om du stannar, är första plantan början till en ny skog som du vet. Men det gäller att vara rädd om den och sköta den väl, har jag lärt mig.
Det är väl ändå inte läge för en personlighetstransplantation?!?
Skicka en kommentar