[diffust]

jag har blivit en omlevande i ajvides bok. jag blundar, saglar lite på marken och låter benen smattra som kastanjetter mot trottoarkanterna. det pulserar runt hela mig, men inte av liv. flimmer flimmer flimmer som dunkar och trycker och flyger in genom näsan och ut genom öronen. och jag trycker handflator mot ögon, nästan känner blodsmaken av det röda som framträder och can you feel the raindrops in the desert eller ska vi bara vara fan ta sti ska ett tag. och var tog verkligheten som nuddade mitt ansikte precis vägen? även om jag räcker ut tungan når jag ändå inte och jag - jag - eh...tänker att det får vara som det vill vara med allt och inget och nu ska jag sova och fan ta er om ni frågar vad det här handlar om för det har jag absolut ingen aning om men bildbevis finnes som sagt. som avtalat. som i att emil, man ser ända bort till mariannelund när man hänger och slänger i en post partum flaggstång.