Det stavas I R O N I

För det är väl det det är, veckans uppgift till Zlatans klass? Att skriva en text, novell eller ett prosastycke baserat på nedanstående låttext. Man kan ju tycka att Richard Marx skulle vara bortglömd vid det här laget, själv har jag ställt ner backen med skivan (ja, LP) i mörkaste förrådet, men icke då. Jag känner mig gammal när jag tänker på att det kanske är så att Zlatan, som är född på 80-talet, valt den här låttexten enbart för att vi som går på kursen, som ju är lite äldre, ska känna igen oss och slippa ställa den pinsamma frågan "Vem är P Diddy?". Och det är lite pinsamt att jag fortfarande får rys i magen och ser högstadiets gympasal insmord i discoblink när jag lyssnar på storhuvets jämmerliga röst (för han har har faktiskt oproportionerligt stort huvud och dessutom lika oproportionerligt korta armar).
Nä, det får bli ett franskt slut på kärlekshistorien tror jag bestämt. Miserabelt ska det vara. Hälften spydde, resten dog. Bon bon, pon pon.

Oceans apart day after day
And I slowly go insane
I hear your voice on the line
But it doesn't stop the pain
If I see you next to never
How can we say forever

Wherever you go
Whatever you do
I will be right here waiting for you
Whatever it takes
Or how my heart breaks
I will be right here waiting for you

I took for granted, all the times
That I though would last somehow
I hear the laughter, I taste the tears
But I can't get near you now
Oh, can't you see it baby
You've got me goin' CrAzY

Wherever you go
Whatever you do
I will be right here waiting for you
Whatever it takes
Or how my heart breaks
I will be right here waiting for you

I wonder how we can survive
This romance
But in the end if I'm with you
I'll take the chance
Oh, can't you see it baby
You've got me goin' cRaZy

Wherever you go
Whatever you do
I will be right here waiting for you
Whatever it takes
Or how my heart breaks
I will be right here waiting for you