delirium igen

tre dagar utan snus har jag försmäktat på en öde nu. en förbaskat tråkig ö är det också, varken apor eller ilskna kannibaler som underhåller. solen kanske är värmande men inne i hyddan där jag tillbringar största delen av dagarna är det bara mörker och tristess som dansar på väggarna. och den här malariafebern, vad är det för otyg egentligen? varje gång jag tror att jag håller på att tillfriskna flyger en stor fet mygga fram, sätter sig på min kind och ler skadeglatt. jag är trött på att vara sjuk nu. jag vill ha ork att gå ut i luften och bygga ihop en robinsonflotte. jag vill sluta se tom hanks när jag tittar mig i spegeln och jag vill dränka den förbannade fotbollen som glor på mig med sina påmålade ögon.
inatt drömde jag om ett telefonnummer, 08-628 628. jag låg på en futon och höll luren tätt mot örat för att stänga ute ljuden från en fest. i andra änden av luren satt en överarbetad man och berättade för mig att han jobbade med vingmuttrar och persienner. han hade en lätt göteborgsk dialekt och han undrade inte ens varför jag ringde. jag undrade inte heller varför jag ringde. det var ödet att jag skulle ringa 08-628 628. kanske var jag hans ängel som ringde och räddade honom ur en fredagsnattsmisär. kanske var jag bara någon att dela tystnaden med en timme eller två. men jag minns att det där samtalet värmde rakt genom mig. att det fanns något mellan oss som gjorde livet lite renare, lite mer värt att leva. och när jag vaknade imorse, eller ja i förmiddags, så gick jag direkt till datorn och klickade mig fram till eniros sida. 08-628 628, det fanns inte. jag tänkte att jag kanske mindes fel och knappade istället in 08-528 528. men inget. vilken besvikelse, jag trodde faktiskt att det skulle finnas. att det skulle gå till ett taxibolag om inget annat. jag vet i och för sig inte vad jag hade gjort om eniro hittat numret. hade jag slagit det och helt plötsligt suttit och pratat med en persiennspecialist? hade livet kanske tagit några nya vändningar? hade jag, låt säga, blivit lycklig?

om jag vrider huvudet lite mot höger nu, ser jag en kackerlacka krypa uppför väggen. den är bedövad, som jag, av hunger. dags för frukost på min öde ö.