Jag sa ju det sa jag

Jesus Kristus
Du er verdens og menneskehetens frelser! Du er godhet og renhet inkarnert, og du kommer til å redde oss alle ved din egen selvoppofrelse. Stort bedre historisk parallell kan man vel ikke få!

(det gäller bara att fylla i att man gillar bröd)

Allt om ditt kräk

Igårkväll kräkte min hund i soffan. En stor brunklumpig gegga mitt på ena dynan. En stor brunklumpig gegga precis på den lilla platsen i soffan där rockrumpan legat bara några timmar tidigare. Den platsen i soffan som är själva magnetcentrum, den platsen som drar ner en i horisontellt läge om man så bara råkar ha lilltån hängande över den. Där kräkte han. Ebbot. Barf!

Och det är efter det som det blev lite konstigt. Som jag började tänka efter och finna mitt eget uppförande lite märkligt. För jag skyndade till undsättning. Jag fick tårar i ögonen och klappade huvud och masserade mage och höll Ebbot i tassen i en hel timme efteråt. Förklarade i detalj precis hur bra han skulle må alldeles alldeles snart. Jag torkade upp kräk utan minsta äckelkänsla och pussade på nosen som just befunnit sig ett par centimeter från källan till kräket. Jag tyckte synd om och ville sympatikräkas för att han skulle se att det inte var så farligt. Jag ville lägga mig ner och ha maginfluensa i en vecka, bara det fick Ebbot att må lite bättre. Och så somnade vi, i soffan. Med kräkfläcken bakom oss och ljudet från nattugglorna utanför runt oss. Ytterdörren vidöppen för att frisk luft är det bästa när man mår lite illa.

Men medan jag låg där och sov, flimrade det ögonblicksbilder från baktiden. Kräkbilder från förr om ni så vill. Och jag insåg att jag aldrig förr i mitt liv haft en så bra relation till kräk som nu. Som just kräket från den här hunden. Jag minns att jag gjorde slut med en kille för att han kräkte på min matta en nyårsnatt. Jag var så arg att jag skällde på honom i timmar medan han låg där i min soffa och var grön och brun om vartannat. Jag höll inte honom i handen och viskade snälla ord. Torkade minsann inte upp något kräk, det fick eländet göra själv när han vaknade upp. Saker ändras. Eller saker kommer fram i sitt rätta ljus kanske. Och jag kan tycka att jag agerat lite...tja...märkligt.

Så jag känner att jag borde testa om jag är lika människokräksfientlig idag. Nästa helg ska jag blanda väldigt starka limedrinkar. Det får bli det ultimata testet. Stackars stackars dig J, men det blir nog bra. Jag har ingen matta längre i alla fall. Och antagligen kräker jag innan dig ändå. Då vill jag att du håller mig i handen och säger att allt kommer att bli bra imorgon.

För övrigt...

... så tycker jag att det är väldigt märkligt att Sydsvenskan väljer att recensera uttjatade The Ark men inte fabulöse Freddie Wadling. Vad är det dom inte ser? Att han är en gud eller att han är fan så bra? Ja, det var bara det. Att jag förvånar mig.

Jag har tappat huvudet...

...och Ebbot fyller 4 månader!

Go o gla dinosaur

Fan, jag vet. Men det händer inte så mycket just nu. Kanske imorgon.

Raj-raj

Ibland inbillar jag mig att det kanske inte är så nyttigt för Ebbot att äta sånt han hittar på marken.

Om dagarna fick hon betalt för att...

Når din Tamagotchi griser sig, skal du trykke på knap (A) for at vælge toilet ikonet og dernæst trykke på knap (B) for at gøre rent.

Nyfiken gul

Jag är ledsen, men jag var bara tvungen att prova på hur det känns att vara puttinuttig med en rockstar offentligt. Nu har jag gjort det och ska genast sluta. Förlåt.

Transformera tiden, bitte!

Några timmar senare än igår, rättare sagt några timmar in i idag.

Jag vet att jag satt på en hård och okänslig trästol igårkväll. Mitt i ett surrande moln av hungriga myggor. Kliade mig vanvettig. Vet att jag med trögflytande oro sa till stolen mittemot att nöjd blir jag aldrig. Att jag alltid har trott att allting ska ordna sig, bara jag flyttar någon annanstans. Bara jag skaffar det eller den där istället för det jag har. Om jag får göra något annat istället. Om allting bara blir precis tvärtom. Men att när jag väl har flyttat och skaffat och gjort, så står jag ändå där i en svärm av förvirring och undrar varför inte allt blivit bra nu då. Varför klumpen av otillfredsställelse vägrar att sväljas ner.

Det var det jag satt där och sa igår, till den andra stolen. Och den andra stolen såg lite bekymrad ut. Den andra stolen såg ut att vilja säga till mig "Skärp dig för fan, reality check!". Minns inte om den sa det också. Sådana ord går sällan in i mitt sållande förstånd. Men jag tror nog att den andra stolen ruskade om mig, hela natten ruskade och ruskade den. Och jag sov och ruskades och sov och ruskades.

Men det ska du veta, andra stolen, att imorse vaknade jag. Imorse vaknade jag tre gånger, sen gick jag upp och kliade krokodilen under hakan. Fick några trivsamma bitmärken på armen nedanför de gamla som redan var där, låste upp ytterdörren och släppte in 20 grader som stod på rad utanför och väntade. Naken sprang jag runt på gårdsplanen och jagade en boll som tiggde om att bli sparkad på. Och vet du, där mitt i allt det gamla grådasset från igår sprakade det av förnöjda gnistor idag. Och jag har slickat i mig miljoners miljoner så att de ska vara ända till nästa gång du kommer hit och ruskar om mig.

Och kanske låter jag några guppa iväg på havsytan senare idag. Så att jag har något att titta upp på, där jag ligger och ler på sandbotten med mjukheten från havets hela tyngd över mig. Och kanske kommer sandspättorna och jag att tänka i symbios, att en ruskig trästol är ruskigt fint att ha mittemot sig när luften runtom sinar iväg.

Rankarna var nära

Jag skulle kunna sammanfatta sommaren 2007. Skriva ord på ord som ni ändå inte skulle förstå innebörden av. Mest eftersom orden skulle kunna betyda precis vad som helst för den som inte är insatt. Det är ingen idiotförklaring, ni behöver inte bli upprörda, det är bara så. Tror ni mig inte? Okej, sug på den här då och kom med rätt svar. Sug på "prega". Smakar gott? Surt, salt, sött? Hur som helst, oavsett, whatever. Det är en sammanfattning av sammanfattningen. Och jag sa ju det. Vandra i ovisshet barn.

Men skit i sammanfattningen, jag har i alla fall blivit gudmor (och det har mycket lite med pregandet att göra) och fått avsäga mig Satan i katolska kyrkan. JA, säger man då. Och JA, HÖR VÅR BÖN. Man tummar lite kors på barnets panna och ler mot kamerorna. Sen att jag råkade släcka livets ljus för lille Ossian med hjälp av fläktens salighet och mitt eget häftiga andetag, det är sånt som händer när man står i en fullproppad kyrka och ljuger sig härligt blå. Men jag är förlåten tror jag, katolikerna är bra på just förlåtelse. Ave ave ave, så kan man njuta livets synder igen.

Nu blev jag sugen på att skriva något sammanfattningsvis ändå. Bara något litet om myggor, grillkol, flip flops, döskallar, gyttjeterräng, hobbitar, fisar, salt lakrits, ljummet, kamasutra, gräsklippare, obstinata utropstecken, tomma fulldagar, sladdriga köttbitar och kompisar från förr. Men fan heller, jag svär en sista gång och går och lägger mig innan dagen öppnar upp sig och slukar mina sista semestertimmar.

Bon nuit!

Samtidigt i magtrakten