Jag vet inte om det är den där värmen som mer kommer från febern än från välbehag, men jag vaknar klockan nio en lördag, håller snörvlande näsan riktad mot taket och sjunker ner i soffan samtidigt som teven alldeles av sig själv väljer kanal och med illvilja får mina tår att ömsom nudda flockmattan, ömsom känna ljudvågorna i luften ovanför. Om det är bra eller inte har jag inte bestämt mig för, men det känns lite tacky och tacky känns så oväntat intressant just idag. Det går nog över tills imorgon.
