Life/Universe

Ibland fastnar man i ett ögonblick och stannar där en stund. Bortskärmad från resten av verkligheten. Övertygelse, aha och eureka samlat i ett enda andetag som man sväljer ner i magen. Och sen sitter man fångad i ett religiöst leende hela vägen hem och gaspedalen trycks ner alldeles av sig själv och ratten är mjuk och följsam mot handflatorna och varje gång du tittar åt höger ser du en svart svan sväva runt i cirklar ovanför vattenytan. När allt blir stilla skyndar du dig in genom dörren, sätter på datorn, googlar "detektivbyrån" och förhandsbeställer för andra gången i ditt liv en skiva som ännu inte finns.

Sen väntar du. Väntar och avvaktar och pyser ut luft genom sammansluten mungipa. Det är den enda anledningen du kan finna. Enda anledningen till att fortsätta tro på bubbel i maggropar och det som brukar sluta i Dantes inferno. Allt det du behöver hitta för att få en legitim ursäkt till att klä på dig något okonventionellt vitt och skrida till verket. Till tonerna av Life/Universe. Det ultimata. Kanske i blåbärssoppa som Regina. Annars.


Foto: Panda

Grattis frun, till en sprillans röd Kitchen Aid som kommer skära sig fantastiskt mot de citrongula bårderna!

Jag skriver testamente ni vet. Så, en dag efter min stora födelsedag sitter jag nu här och stryker er från listan. En efter en. Tjoff tjoff!

Å andra sidan har ni en anledning mindre till att vilja ha ihjäl mig då.

One dark night she slipped her iron chain

Äh, det känns bara lite

På morgonen går du ner till kiosken och köper tio paket tuggummin med gnuggtatueringar. Hemma duschar du, smörjer in dig med Apotekets olivlotion och ställer dig naken framför spegeln. I tystnad gnuggar du först en svala på din högra underarm. Du fortsätter med en döskalle på vänster överarm, en svart panter på insidan av höger lår, en rykande pistol med tillhörande sheriffstjärna på vardera knäskål, ett par kyssröda läppar på höger kind, en prästkrage längs med pulsådern på halsen, ett naket fruntimmer på magen och en karamell med lila omslagspapper på vänster ljumske. Till sist trycker du det pulserande hjärtat under vänster bröst och gnuggar fast det också.

Ni har bestämt att ni ska mötas i pocketaffären på stationen. Du har sett till att gå i solen hela vägen dit så att tatueringarna lättare ska lossna när det är dags. När du får syn på honom står han och läser på en bokrygg vid kassan. Han tittar upp och bestämmer sig direkt för att ert första möte även ska bli det sista. Du kliar dig på armarna, benen, över halsen och ler mot långa ögonfransar. Ni går tillsammans mot dörrarna. Din kropp sväller upp ytterligare en dimension och för ett ögonblick fastnar du i självföraktet.

En timme senare får du en kram och du hoppas så innerligt att hjärtat under vänster bröst ska gnugga av sig på hans svarta skjorta. Men när armarna släppt taget om varandra ser du att tyget är lika obefläckat svart som tidigare. Han ler och vänder sig om. Du tänker att han tänker att hon tänker. Men du tänker inte. Han tänker inte.

Osynlig tar du tåget hem. Sträcker ut benen flera mil och knyter ihop dom i landet långt därifrån. Känner hur intrycken på din kropp biter sig längre och längre in i huden. Tills dess att ingen längre förmår att locka ut dom igen. Sen börjar du om igen.