Jag tappar dagen på droppar, klämmer åt det sista och slickar i mig en vacker film. En 2046. Jag vill att du ska se den. Jag vill att du ska vilja se den. Jag vill att din bubbla spricker och att perspektiven breder ut sig som en stor regnbåge efter ett häftigt regn. Att färgerna, även om de är svaga, klänger sig fast i din gråzon. Jag vill ge dig 129 darrande minuter att stoppa under täcket innan du går och lägger dig. Jag vill att du drömmer om 1224 och 1225 och låtsas att jag är androiden. Gonatt...
