Om Björn Skifs någonsin blir dyster, då...

Exakt nu försvann tvåan, trean, femman och nian. Så var tiden bara en jävla massa nollor igen. Loser-Emit.

Jag sitter och tänker på sånt som det inte är någon mening att tänka på. Det är en last jag har. Meningslöst tänkande. Som den där boken jag brukade bläddra i när jag var tolv år, 101 Roliga Norgehistorier. En norrman som tittade på samma westernrulle igen och igen och igen. För att han hoppades att hjälten skulle lära sig av sina misstag och inte klanta till det och dö varenda gång. Eller han som simmade ner till botten av en simbassäng och läste "denna sidan ner"(fast på norska då). Så är mina tankar ikväll, som en stor bunt norgehistorier. Jag lär mig aldrig, precis som kollibojsaren.

Spelar det någon roll om jag säger att jag hade fel, när jag ändå kommer ha det igen vilken sekund som helst. Gör det det?

Nu pratar jag med sådana som det inte går att prata med också.
Låt oss sitta tysta och tänka på varandras fel istället.
Låt oss vara meningslösa ett tag till.
Gonatt.