hej P.

jo, jag undrar vad du tänker de där gångerna som du dyker upp efter flera månaders tystnad. när du skriver ett par kryptiska rader och sen hoppar ner i vacuumet igen. tänker du att jag ska bli glad? tänker du att jag ska tycka synd om dig för att du skriver om känslor som du knappt minns men som du saknar ibland? tänker du att jag ska ha förståelse för att jag blev lagd på is och sen aldrig tinades upp igen? tänker du att jag nöjer mig med att aldrig få ett avslut? tänker du att jag kan vara bra att ha om ingen annan finns där? tänker du att alla dina löften ska vara bortraderade från mina tankar (jag skulle aldrig aldrig...)? tänker du att nu är det dags att höra av sig så att hon finns kvar om jag råkar ha vägarna förbi? tänker du att jag ska tycka att en rad varannan månad är att bry sig om mig? tänker du att den lilla omtanken ska vara nog för att jag ska tycka att du är någon jag behöver i mitt liv? tänker du någonsin på att jag kanske försöker släppa taget om dig, eftersom jag vet att spelet är slut för din del? tänker du på att dina fjuttiga ord en gång varannan månad gör mig mer ledsen än glad? tänker du på att du rör runt med dina fingrar i ett öppet sår som aldrig får läka så länge som du är där och pillar? tänker du verkligen på hur mycket jag fortfarande tycker om dig och på hur många blåmärken jag får varje gång du låtsas göra det samma? tänker du över huvud taget, eller svävar du bara runt i ett virrvarr av diffusa känslor? tänker du på att jag just nu sitter med tre liter snor i huvudet och försöker tänka klart efter ditt senaste vad-det-nu-var? tänker du inte på att jag i varje mail jag läser från dig, undrar vad fan jag gjorde för fel egentligen? tänker du inte på att jag kanske har tröttnat på att be om ursäkt för mig själv? tänker du aldrig att det kan vara dags att sluta få mig att hoppas? både du och jag vet att du inte vill det du ville innan, så kan du sluta nu tack! jag har andra saker för mig och alltets allt vill synas helt eller inte alls...
hej då.