I ärlighetens namn

Nåja, inte fullt så mörkt.

In Memoriam

Min mamma skickar förslag på texten till pappas minnesannons. Tio år sedan om bara några dagar. Tio år sedan mattan drogs undan och lämnade mig att falla fritt. Och jag faller fortfarande. Stannar upp emellanåt, tar sats, och faller igen. Jag känner mig vulgär i min konstanta misstro på livet. Torr i munnen av snusförnuftig dekadens. Vad är det ni andra ser som jag så totalt blundar för?