måndag, juli 16, 2007

Komposition okänd


Ni ser det kanske inte så tydligt.
Men jag gör det.
Alltet ser jag.
Väldigt tydligt vill jag inbilla mig.
Det som tar andan ur en.
Den som tar andan ur mig.
Igen och igen och igen.
Som får mig att le i tystnaden.
Det som ni inte ser.
Den som ni inte ser.
Men som jag ser.
Konturerna bakom ögonlocket.
Röda varierande vackra.