Swedish Meatballs

Hej,
jag vill beställa ett ex av Ränningsvallen-
Gunnars byalags gubbkalender.
Tack på förhand.

Mvh P.

vilket ben ska jag...

vinterns första dag.
jag är sömnig och rastlös.
samtidigt.
jag bryr mig och skiter i vilket.
samtidigt.
jag hatar och älskar dig.
samtidigt.
jag förstår men fattar inget.
samtidigt.
jävla splittrade idiotdag.
men vinter ändå,
det är ju fint.

anslagstavlan

Så där ja, nu har vintern tagit en extratimme av sommaren och jämnat ut oddsen. Nu åker jag taxi genom ett regnigt och mörkt nattmalmö klockan två istället för klockan tre och när taxin stannar i det ena korset tar det en timme att krypa till det andra. Och det tar en timme längre att resa långt om man nu skulle vilja det. Jag skulle vilja det. Långt bort skulle däremot inte vilja det. Och jag vill inte tränga mig på så jag stannar kvar. Men om åtta timmar ska jag vakna en timme senare, där spelar viljan ingen roll.

Mitt i natten vill jag pränta att jag är en dehydrerad jänta. Det var bland annat om det kalaset handlade. För er som inte var där.

versalfjäsk och en filmdebut

Jag börjar meningen med stor bokstav och tar tillfället i akt att berätta lite om min filmdebut. Jag gör det ganska kortfattat eftersom jag fortfarande känner mig något olustig till mods av det här versalanvändandet. Till exempel blir det så extremt tydligt att jag nyss började två meningar med samma ord. Skit samma, jag gör det ändå bara för att fjäska.
Skit... nej, jag gör inte om samma misstag två gånger. Hur som helst, förra veckan hörde Doktor Who av sig till mig. Han har tjatat i några månader om sina diverse filmprojekt. Skumma saker, det kan jag avslöja redan nu. Först var det en uppföljare, sen var det en fristående (tror jag) och nu är han framme vid filmen som ska inleda uppföljaren som alltså redan är gjord. Filmens titel kommer att vara Found, det är det som är klart. Allt annat är däremot fortfarande väldigt vagt. Det tillhör den kreativa processen och ska tydligen vara så. Och moi i huvudrollen alltså. Det kommer ingå bilar, nakenscener och ett kakmonster. I vilken ordning vet jag inte än. Troligtvis blir det även lite skrämmande inslag och minst en gång ska det regna ymnigt. Chansen att kakmonstret kommer lukta blöt hund är alltså stor. Det gillar jag naturligtvis. Mer får jag inte säga pga hot om kontraktsbrott. Men håll ögonen öppna och beware of the lucka.
Är du nöjd nu Doktor Who?

I'll huff and I'll puff till I blow your house in

A hade fått en vit nyckel med röda hjärtan på av sin man idag. för att hon inte skulle tappa bort den bland alla andra nycklar. tåras det i era ögon? det är mycket sånt där romantiskt tjafs nu (så länge det gäller andra är det alltid tjafs). önskelåtar och rosbuketter och sms som ger röda kinder. men jag klarar mig utan sånt, jag skulle mycket hellre få den nya stormen uppkallad efter mig. den som ska anlända inatt och som ska skaka sverige lika mycket som gudrun gjorde. jag kan tänka mig att svepa fram över husen, få rutorna att skallra lite och ljuset att springa och gömma sig i källaren. kanske fixa lite översvämningar här och där och slita loss tomtebolyckan med rötterna. visst, en storm skulle sitta fint nu. vem ringer jag och hotar för att stormen ska bli min?

edith piaf vs beastie boys 1-0

när jag var tretton eller kanske fjorton och fördrev dagarna med att vara tyst i skolan och stökig som fan hemma, ville jag bli graffitikonstnär. två gånger om året brukade jag ta tåget in till malmö och de sista minuterna mellan oxie och slutstationen satt jag med näsan tryckt mot den skitiga fönsterrutan och beundrade färgglada tags som gjorde hus och tågvagnar så mycket vackrare än de omålade. fast på den tiden visste jag inte ens att det kallades tags, det vet jag knappt nu. men jag minns att jag hörde talas om en graffitiskola och att jag bönade och bad om att få gå på den där skolan. eller om det nu bara var en kurs, jag minns inte. svaret minns jag i alla fall, tanten jag frågade sa att det bara var värstingar som fick gå på den där utbildningen. alla färgburkar och väggar var bara till för dom. jag minns också att jag blev så arg och besviken att jag funderade på att vandalisera kiosken i skillinge bara för att ha något i meritförteckningen som skulle kunna klassa mig som värsting. men jag gjorde väl aldrig det. jag gick på konstskola istället, drack rött vin och kollade på bella när hon slukade eld efter att ha druckit en hel liter äcklig lättfil. och kiosken, såg jag nu sist jag var hemma, har någon jämnat med marken i höst. antagligen inte ens en värsting.

men en fin bild kan jag väl visa

[seb jarnot]

fruchtig, knackig, frisch

nä, idag skriver jag inget tror jag.

monsieur varini

okej, ni har säkert redan hört talas om Felice Varini, men jag som är lite långsam med att upptäcka briljanta personer såg honom för första gången i Kobra nyss. optisk illusion alltså. jag tänker på planschen på väggen hos min tandläkare där Reuterswärds trappsteg varken gick upp eller ner utan bara runt runt. och det ger mig en dålig smak i munnen och obehagliga minnen. men fan, Varini är mycket mer än så. att kunna måla streck på hus och på saker runt husen så att den som sedan tittar på ett fotografi av platsen tror att strecken är ditmålade i efterhand. aaah, mig gillar mycket! mig vilja måla streck på allt jag ser nu. mig vilja måla hela världen lilla mamma! kolla upp folk, om ni inte redan gjort.

sorry zlatan

bortförklaringar sätts på bortförklaringar och innan jag går och lägger mig ikväll ska jag att ha ett halsband av bortförklaringar redo att trä över huvudet. för tyvärr zlatan, jag ligger sjuk idag och kan inte komma på kursen. vill du vara snäll och maila nästa veckas uppgift tack? fast egentligen är jag inte sjuk utan har bara inte orkat sitta på ett torg i en kvart och skriva ner vad som händer. jag har klappat latheten på magen och raskt gett honom en extra bulle att smaska i sig. och jag har tänkt att jag inte förmår mig att sitta bland alla dessa barnpratande författardrömmar och ljuga dem rakt i ansiktet när vi ska bedöma deras uppsatser. jag orkar inte hitta guldkornen bland deras sandord, för faktiskt intresserade inte en enda berättelse mig. men jag är sjuk säger vi. till nästa gång åtminstone.

sen var det bostadsrättsföreningen som ska bildas nästa vecka och det ska bjudas på kaffe och kakor men vem vill sitta en måndagkväll och diskutera suppleanter och tredje paragrafen? och jag orkar inte gå ända till falsterbogatan och lägga bortförklaringslappen i brevlådan, det är faktiskt jättelångt om man räknar fem minuters promenad som långt. så jag letar upp adressen på eniro och skriver till hon som ordnar och bjuder in att jag tyvärr är på kurs på måndag och inte kan komma men att jag fortfarande är intresserad av att veta mer och sen använder jag företagets portomaskin och lägger kuvertet i väskan tills vidare, för jag vet inte om jag råkar gå förbi en brevlåda på vägen hem men kanske imorgon.

och broschyren om utbildningar lyser blått och himmelslikt (vad är det förresten med alla jäkla himmelsframsidor, är det min äckliga rektumbok som inspirerar hela reklambranschen nu?) på mitt skrivbord och ett par gula lappar markerar kurser som även jag borde vilja gå för det vill de andra och hallå, karriärsgenen var har du tagit vägen? det är ju inte det att jag har väldigt mycket i händerna just nu, det bara är så att jag inte kan se mig själv sitta på en kurs i vektorgrafik. jag är alldeles för trött och oengagerad för det och förresten ska jag ju öppna ett bokkafé-/bageri-/soppteater-/vinprovar-/upplevelseställe och vad har jag för nytta av att kunna rita en fin krumelur i illustrator då? men okej, jag borde rycka upp mig och det verkar egentligen vara en kul kurs men först måste jag sova lite och hämta ett nytt block med gula lappar så att jag har något att markera sidorna med och sånt kan ta tid.

måndag ja. jag borde väl äntligen laga till den där tomatsåsen som ligger i form av veckotrötta tomater och lök i mitt skafferi. men nu råkade ju affären jag gick in i på lunchen idag sälja en burk med färdig tomatssås till mig och med en burk äckliga oliver på det känns det ganska meningslöst att stå och fixa hemlagat bara för att några grönsaker där hemma sjunger på sista versen. måste man vara ekonomisk nu när det är lön på onsdag, måste man verkligen det? ekonomisk kan jag väl för all del gå med att vara om tre veckor igen, men inte just nu. sen.

och teven. vi pratar inte om teven. jag cyklar hem istället. snart. måste bara vänta lite på att klockan ska gå och på att det kanske ska börja regna eller något. för det gör faktiskt jätteont i hela kroppen av att gå ut när det är fint väder. lite regn eller snålblåst, sen kan jag cykla hem.

tillägg: hmmm, ja och pinsamma saker kan tydligen uppenbara sig när bortförklaringar får härja fritt och alldeles precis ringde de från skrivarkursen och sa att kursen var inställd ikväll pga sjukdom men att jag skulle väl ändå inte komma? och jag kände att tanten myste lite när hon sa det för kanske är det inte så smart att svara i jobbtelefonen när man i själva verket ligger hemma sjuk och feberfrossar. och glad lät jag också. fan.

saker jag saknar från när jag var liten

• att kunna skylla alla fel man gör på brorsan
• att bli ompysslad när man är sjuk
• att bli glad över något så enkelt som en burk grönt slajm
• att kunna äta hur mycket godis som helst utan att bli tjock
• någon som läser högt ur en bok innan man ska sova
• att få hoppa i ett hopptorn hur länge som helst
• att någon annan alltid dödar spindlarna åt mig
• att få veckopeng
• att bjuda in klassens snyggaste killar på piacirkus
• att ha en låtsaskompis att göra roliga grejer med
• känslan av att allt blir bra bara jag får en glass
• att kunna få upp foten bakom örat
• att lyssna på tordyveln flyger i skymningen på sommarradion
• att göra alla glada bara genom att rita en pysselbok
• att ha en farmor som bakar våfflor när som helst
• att orka gå upp tidigt en lördag bara för att se tv-piraterna
• förväntan inför jul och födelsedagar
• att få gråta när man inte får som man vill
• att på allvar tro att man kan bli vad som helst
• att vara kär i seriefigurer
• att få beröm för småsaker
• att smyga efter folk
• att tro på snömannen och vara säker på att han bor i skillinge
• att få en hovtång till att bli en krokodil som man matar med gräs
• att tro att man kan göra en snigel frisk genom att vaccinera den med ett spik
• att tycka att cowboys och indianer är lika bra
• att våga springa fram till okända människor och bli kompis
• att tro att alla är odödliga
• att tycka att caroli är ett stort slott
• att kända människor säger att man är söt
• att alltid få ta största kakan på fatet
• att våga skriva till zeb macahan att han är en tuff gay
• att inte veta vad man ska ha en dator till
• att tro att mina skor är hästhovar
• att kunna skrika rakt ut när man är arg
• att alltid ha en stor hand att söka tröst i
• att inte veta vad det innebär att bli riktigt sårad
• att klippa håret av granntjejen så hon börjar lipa
• att bli förlåten för det mesta
• att kunna springa naken överallt
• att få en godispåse med sig hem när det är fest
• att få sminka sig så att man inte ser klok ut
• att tro att politik bara har med klistermärken att göra
• att få leka affär med tomma mjölkkartonger
• att få sova när alla andra måste hålla sig vakna
• att tjuvringa till fru strutzenblad och säga att hon beställt en två meter hög spettkaka och sen när hon nekar på allvar tro att hon ska gå på att hon pratar med chefen
• att tycka det är lyx att få gå på bio en gång om året
• att kunna sätta sig ner och kissa var som helst
• att få prenumerera på bamse
• att alla teckningar man gör sätts upp på väggar
• att vara ledig hela sommaren
• att tycka att 25-åringar är tanter
• att hitta på egna språk som man sen pratar utan att någon förstår
• att ha hemliga klubbar
• att skrämma kompisar med spöktunnlar och kapten krok
• att sno nyckeln till brorsans kassaskåp och hitta porrtidningar och godis där
• att ens största dröm är att bli rullskridskoåkande bubbelgumstuggande servitris i USA

garp och hans världar, eller mina då

det är lite märkligt kan man tycka. att av alla mina parallella världar är det den tråkigaste världen som envisas med att vara verklig. jag menar, när jag nu har material nog i mitt huvud att skapa den mest perfekta av världar, känns det lite torftigt att verkligheten bara snappar upp en eller två saker från mitt fantasiregister. som om den tvunget ska vara så fisförnämt blygsam att den måste ställa sig längst bak i kön och lova att inte överglänsa någon annans liv. om inte det är slöseri med resurser...
för tänk er själva hur det skulle kunna vara. jag i lila handskar och mörk page i willy wonkas fabrik. mjölkchokladen som puttrar i bäcken bredvid mig, klubborna som just slagit ut i blom på klubbträden, hubbabubbabubblorna som gör himlen prickig och färgglad som vore den en surrealistisk dröm upphöjd till tre. hissen som emellanåt skjuter upp mig till molnen där jag dricker chocoloco-te med dr snuggles och norpan och kamelen och varje lördag kommer jack white och syrran/frugan meg och uppträder på polkagrisscenen och då förvandlas jag och alla mina kompisar till märkliga djur som stagedivar rakt ner i halvljummen kolasås varje gång vi hör all we need is vacancy.
eller så kan vi ta världen där jag står i rutigt förkläde i mitt alldeles egna kakbageri och mellan varje gång jag påbörjar en ny sorts kakbak hoppar jag ner i en tunna med mjöl och blåser mjölsnö över hela kakrummet så att kakorna som ligger på plåten blir förvirrade och tror att det är vinter och genast hoppar in i ugnen för att värma sig. och barfota springer jag ut genom dörren som för mig till en fantastiskt vildvuxen trädgård där glada kakmänniskor sitter på gamla trästolar under en björk och skvallrar om det vackra vädret som just dragit in över hamnen och när de får syn på mig ler de och för ihop tummen och pekfingret och blir plötsligt italienare som säger multo beno eller vad det nu är italienare säger när de tuggar på något som smakar fantastiskt gott. och någon gång mellan dagen och natten korkar vi upp vinet och gubben i lådan hoppar upp och säger att nu ska vi leka smaksensationer och för in folket till en hemlig stenkällare där mystiska saker händer och där historia säkerligen ska bli skriven.
sen finns det andra världar förstås. som inte bara handlar om sånt man stoppar i magen men som alldelels bestämt kan vävas ihop med just de världarna om man använder rätt tråd och är tillräckligt oförsiktig. och någonstans ligger jag i ett vatten med slutna ögon och hör fiskmåsarna skratta ovanför mig och på stranden ligger en filt och någon på filten som väntar på mig och blundar jag lite till flyter jag upp till ytan och glider runt på ett finpolerat isgolv och filten på stranden har blivit en snögrotta med en eld framför sig och någon står redo med en kopp varm choklad och ett brett leende och sen krackelerar isen och jag ramlar rakt ner i ett land där jag inte förstår vad någon säger men alla är små och konstiga och då sätter jag mig rakt ner på en stol och skriver en bok som ges ut av en tjock tant som egentligen skulle stänga ner sin verksamhet men som när hon får läsa mina ord sätter upp öppetskylten igen och hon vill att jag ska turnera och bli en succéhistoria men jag är som elfride och säger att det får räcka med att jag namnger mina kramdjur.
och då har jag ändå bara gnuggat lite på ytan och inte nämnt vare sig träden som skiftar i guld och karmosinrött eller den där eviga lyckokänslan som envisas med att infinna sig varje gång jag häller bensin i planet och tar en flygtur världen runt och på vägen hem kanske jag säger hej till fuglesang och önskar honom lycka till och det flyttas in i gamla stenslott och parkeras gamla folkasnurror och bjuds på överraskningar i vart och vartannat hörn. och då återstår bara problemet. att jag inte riktigt har fått kläm på det där, hur man byter ut världarna med varandra eller åtminstone låter de bra sakerna infiltrera de dåliga och får gränserna att suddas ut lite mer än möjligt. men det kommer kanske med tiden. om han nu inte var en sån elak jävel förstås.

i väntan på...

... snön då

sardinsmak

aha, det är listor som gäller idag?
det hade jag inte fattat, men okej då. är det något jag inte orkar med så är det att simma mot strömmen en fredag.

TWO JOBS YOU'VE HAD IN YOUR LIFE:
* expedit i fotoaffär
* grafisk formgivare

TWO MOVIES YOU COULD WATCH OVER AND OVER :
* fear and loathing in las vegas
* gadjo dilo

TWO CITIES YOU'VE LIVED IN:
* stockholm
* lund

TWO TV SHOWS YOU LOVE TO WATCH:
* leilas mat (eller vad det heter)
* lost

TWO PLACES YOU'VE BEEN ON VACATION:
* toscana
* åland

TWO WEBSITES YOU VISIT DAILY:
* davidfoldvari.blogspot.com
* coco-glukoside.blogspot.com

TWO OF YOUR FAVORITE FOODS:
* jordärtsskockssoppa
* marulken i barcelona

TWO SCHOOLS YOU'VE ATTENDED:
* österlens konstskola
* skövdes högskola (film & media)

TWO THINGS IN YOUR ROOM:
* två egon schiele-tavlor (utrivna från bok)
* en jättestor surikat

TWO THINGS YOU ARE WEARING RIGHT NOW:
* gubbyxor
* grått linne

TWO PLACES I'D RATHER BE RIGHT NOW:
* skillinge
* i hängmattan på en vingård i italien

nina fin, nina skoj

bite me!

bossen i hong kong, två hemma i kräksjuka och bara lite enstaka klipperklapper i riktning mot skrivaren då och då. det var länge sen som det var så skönt på jobbet. till och med telefonen ringer med lite mjukare signal idag. och jag sitter med halvslutna ögon och gör ingenting och ingen klagar eller ber mig redovisa vad som ligger i pipelinen. jag behöver inte ens tänka på pipelinen för pipelinen strejkar ett par timmar till har den hälsat. sen är det alva ju. gangstahunden som ersätter de frånvarande och som morrar lite i samförstånd när kaffekunden ringer och undrar om vi inte kan lägga till lite rutor i broschyren, gröna gärna. jag tror att det är bra med byråhund. få en tröstande du-är-fan-bäst-ändå-slick efter ett häftigt hagel av orättvisor. jo, det hade varit fint. vi gömmer henne innanför tröjan när chefen är tillbaka.

kvällsutsikt

[schiele]

R.I.P. sen då

Om två veckor är det vintertid igen. Sen bara november, december kvar och jag vet redan nu hur det blir. På den sista dagen ligger jag raklång på marken, ser hur de blå stjärnorna sprakar sig loss från himlen, hur de långsamt dalar ner på min utsträckta tunga och sen möter sitt öde i helvetesgapet! För då är året slut och jag lovar att det ska kännas. I magen och i hela kroppen ska det kännas – utifrån och in och runt runt. Så mycket ska det kännas att andningen som upphörde någon gång, jag minns inte exakt när, kommer viska till mig att nu kan jag ju börja leva igen om jag känner för det. Och äntligen kommer jag riva sönder det blinkande frågetecknet mitt i boken och fortsätta på en helt annan sida och faktiskt förlåter jag Emit för att vara en elak jävel så länge som han bara låter tiden gå fort som sjutton nu. Så att det här året som blev det ynkligaste hittills kan få lägga sig ner och döden dö.

Ni na na ni na na ni na na na ni na

måndag och allt jag bjuder på är ett boktips. inte ens en regnbågsfärgad soffa har jag att sitta i.

"VALERIE: Det finns ingenting du inte kan bestämma. Jag önskar att du kom på det. Det finns ingenting som inte går att göra om.
SILKESPOJKEN: Döden går inte att göra om. Könet går inte. Bakgrunden går inte. Ödet går inte. Kärleken går inte. Avrättade kommer inte tillbaka. Jag är ett alfabet av dåliga erfarenheter.
VALERIE: Du kan inte alfabetet.
SILKESPOJKEN: A... Alligator Reef. B... Biondi. C... Cravings. D... Döda träd. Döda skogar. Döda måsar. E... Elektriska stolen. F... Fucked-up. Jävligt fucked-up. Förlorad. Fucked-up framtid. Falsk identitet. Fotograf. Fåglar. G... Gråter för ingenting. Går vilse hela tiden. H... Hora. Hopplös. Hög hela tiden. Happy för ingenting. Hårlös. Harmlös. Hosta. Haschhosta. Haschhora. Horunge. Hor-
VALERIE: I?
SILKESPOJKEN: I... Ingenting. I hjärtat av ingenting. J... Hjälplös.
VALERIE: Stavas med H, inte med J.
SILKESPOJKEN: Okej... J... Jävlig. K... Kyssar som träffar dig rakt i hjärtat. L... Lipsill. M... Mister Biondi. N... Natt, O... Oroligheter. Outsider. Oralsex. P... Pojke. Q... Jag vet inga ord som börjar på Q. Det finns inga ord på Q.
VALERIE: Quoailler.
SILKESPOJKEN: Jag kan inte spanska.
VALERIE: Franska. Att alltid vifta på svansen. Eller querelle. Betyder bråk.
SILKESPOJKEN: Q... Nåt franskt. Franska kyssar. R... Riktig pojke. S... Sjöhästar. Sjöhästhannar. T... Tio för ett knull. Thunderbird. U... Undervattenstankar. Undergång. Underjord. V... Valerie Jean Solanas. W... Wasteland. X... X-genen. Y... Y-genen. Z... Zebror. Zebraränderna i din hud, zebrorna på tv.
VALERIE: Att vara besatt av din egen undergång och underjord kommer inte att göra dig fri. Du kan bestämma allt om du vill.
SILKESPOJKEN: Blommor. Solen. Skymningen.
VALERIE: Det finns så många olika sätt att vara i skymning på. Könet är inte ett fängelse. Det är en möjlighet. Det är bara olika sätt att berätta på. Skriv din egen berättelse.
SILKESPOJKEN (skrattar): Jag kan inte skriva.
VALERIE: Det är inte hela världen. Jag ska lära dig att skriva."

[Drömfakulteten, Sara Stridsberg]

en liten stund bara

det är söndag och inget behöver vara riktigt på riktigt. det är tillåtet att låtsas, att fantisera ihop annat än det som är. så länge som man inte blir besviken imorgon när det är måndag, när det riktiga blir riktigt igen. och det blir man ju, besviken, men vi struntar i det nu.
så jag står i halvmeter tjock snö och känner benen domna av. en skön stickande känsla som när man just druckit tre glas faustino och alkoholen tar fart och blodet som strömmar genom kroppen är kolsyrad och det luktar sött och blött och fingrar som varit både här och där. egentligen borde jag ramla men jag står ganska fast där i snön. och husen är ett snötäckt rapsfält och gatorna är en lång öde strandremsa fylld med sicksackiga mönster från hundtassar och alldeles bredvid ett trött gammalt träd står jag och tittar på någon som springer vansinniga steg så att pudret yr och luften som annars är alldeles tyst har ljud av potatismjöltramp i sig. och skulle den tunga grå himlen börja skicka ner musik med snöflingorna skulle det alldeles säkert vara flowers in december med mazzy star och faktiskt står jag där vid trädet och nuddar barken med vantklädda händer och känner det froströda på kinderna slingra sig ner längs halsen, över nyckelbenen, brösten och upp igen och ut i armarna och trädet ler lite, det känner väl jag. kanske gör fantasin mig lite trött nu och det beror antagligen på att jag går en genväg hem och rakt över rapsfältet sjunker jag ner till halsen i kallt vitt för varje steg jag tar och den stackars hunden syns alls inte mer men jag hör honom bjäfsa i snötunneln där han springer framför mig och svansen vrider vindarna rätt och någon säger åt mig att jag luktar gott, att jag luktar utomhus och det är ju sant så jag ler och ramlar äntligen. rakt ner i det diagonala hålet och hunden hoppar lyckligt på min mage medan jag tittar upp och öppnar munnen som för att säga något som inte kan sägas högt. sen behöver det inte hända så mycket mer, det räcker så. bara några sista fågelmoves i snön och kanske en bild på ängeln att fästa i ögonvrån.

pk

ikväll gör jag som kulturministern och eldar upp gamla räkningar. det luktar lite illa, men värmer bra.

del av planen

mer kommer icke att avslöjas idag.

schlafen sie?

jag sitter i sardinburken igen. håller ihop knäna och försöker göra benen kortare. försöker göra resan lite behagligare för brunöga som sitter mitt emot mig. brunöga som sitter med benen brett isär och försöker sova. jag andas fuktig luft bakom halsduken, gömmer munnen och mumlar oförskämdheter i smyg åt nördkillen bredvid mig. han luktar illa och pratar högljutt i mobilen medan han knackar in skittråkig kod i sin bärbara. såna killar gillar jag inte, såna killar är jag inte snäll mot. men brunöga. jag gör benen ännu lite kortare. när jag räknat till tre stycken som sitter med bakåtlutade huvuden och vidöppna sovmunnar ger jag upp boken och trasslar upp mina hörlurar. det finns bara 192 låtar i min iPod men den kom åtminstone inte från ett corn flakes-paket. snobberi som värmer lite surt i magen. obetänksamt låter jag den spela på måfå och musik som jag inte borde lyssna på gör resan till en annan. en resa när brunöga var blåöga men annars ungefär samma. jeansen och skorna och fingrarna som trummar mot låren. kanske inte ögonfärgen men alla andra färger. i skurup reser sig brunöga och hittar en annan plats. det borde jag också göra. gärna en plats med havsutsikt där stenarna är kalla mot tårna när man går naken till brevlådan och hämtar sin morgontidning. gärna där. men jag sitter kvar. blir rastlös någon gång efter ystad och gör som tjejen några säten framför mig, plockar upp mobilen och låtsas att jag fått ett viktigt sms. en förfrågan som kräver snabbt svar. knappar så in i helvete men egentligen har jag bara gjort bort mig och gjort ännu en dum sak. knappat fram gamla mms som vad-fan-ligger-de-kvar-för? det blir lite kallare i närheten av gärsnäs och jag drar på mig tjockkoftan igen. drar halsduken lite närmare halsen och gulpar under den. det går bra det här. resan är snart slut. mörket tar hand om mig när jag stiger av. allt blir bra. ljusen är levande ikväll. en stund och sedan får jag väl sova.

frukt är godis IV

att inte hinna gå ut på lunchen.
att göra tre människors jobb.
att ha ont i huvudet.
att hänga i fönstret och
titta ut på något annat.
fredagen den 13:e då.

frukt är godis III

Sucre, poudre de lait entier, pâte de cacao, beurre de cacao, noisettes (7%), graisses végétales hydrogénées, amandes (4.7%), noix de cajou (3.5%), lactosérum en poudre, émulsifiant : lécithine de soja, poudre de lait écrémé, arômes, lactose, beurre concentré. Peut contenir des traces d’autres fruits secs et d’œuf. (belgisk favoritfrukt)

frukt är godis II

och foldvari smakar djungelvrål idag också.

frukt är godis

L1 ska åka till Budapest om några timmar. Med sin pojkvän. Romantisk weekend för att fira hennes födelsedag. Jag mhmmm skalar min clementin. L2 var lite sen igår morse. Hennes pojkvän hade fyllt år dagen innan och lämnat bilen i Lund. L2 hade som en överraskning hämtat upp honom på jobbet och sedan kört iväg med honom till en ensam brygga där de druckit öl och matat varandra med olika ostar. Sedan hade de ätit himlastormande middag och onekligen kommit lite sent till jobbet båda två nästa dag. Jag delar clementinen i två delar. A ställer sig upp och meddelar att Sterling nu rear ut alla sina sommarresor till nästa år så om vi ändå ska ut och resa borde vi boka nu. Hurra, säger alla och sms:ar sina pojkvänner. Jag stoppar en clementinklyfta i munnen. L3 äntrar rummet, rosig om kinderna och kvittrar något om en helgutflykt till stugan med pojkvännen. Sur clementin, konstaterar jag och tuggar långsamt. H tar några timmar ledigt, måste köra fruns släktingar till flygplatsen. Jag sväljer ner nyttiga C-vitaminer med en näsrynkning. Ja, men då är väl allt som det ska vara då. Frukt är godis.

jag erkänner

jag är lite kär i david tror jag.

tidsfördriv 2

och här är min partner in crime and löve. han ska heta plissken efter plissken men rollen ska inte spelas av kurt. och ja, det är en rätt tråkig dag det här. kanske ska jag fixa lite kompisar till mig och plissken också. men nu ska jag ut och skrämma slag på laddningspojken. hej!

tidsfördriv 1

om jag härmar frun och flyttar till
south park så skulle jag se ut så här.
alldeles säkert.

grattis ingebinge

så här kommer det bli:
först har jag ingen present med mig.
sen äter jag upp din kaka.
sen spiller jag ut rödvin i din soffa.
sen halvsomnar jag i samma soffa.
sen får du plötsligt för dig att surfa.
sen ser du det här blogginlägget.
och sen får jag nog gå hem med mig igen.
(men ok, jag tar bort bilden om du vill)
grattis i hundrade år!

japan goes bananas

igen och igen och igen. men visst, som officiell almanacksbrud ser jag affärsidén. vi ger tom cruise en alldeles egen dag, t ex 6 oktober för den dagen är det ändå ingen som vill ha. vi ger tom cruise den 6 oktober och säger att vi älskade honom i samurajfilmerna. järajt. tompa blir glad och signerar ett papper som ger oss rättigheter. sen fixar vi stickers, badges, posters, actionfigurer iklädda vita morgonrockar och röda duntofflor. vi får japans mest hyllade låtskrivare att sätta ihop en slagdänga om toms dag som vi sen kränger på alla karaokebarer. vi låter pudelflickan katie gifta sig med amstaffhanen tom i ett gigantisk tv-sänt hundbröllop den 6 oktober och sen följer vi deras juckdagar fram tills dess att tio små valpar ramlar ut ur katies mage. men är det inte något konstigt med valparna, ska de ha sådär ovala huvuden och varför har de antenner istället för öron och varför vill de ringa hem? när frågorna börjar bli för många sätter vi ihop en quiz-show dit folk för bara några dollars får ringa och ställa frågor om tom cruise och svaren sitter naturligtvis den allvetande dövstumme jedin inne med. vi lanserar tuggummin som smakar toms gamla kalsonger anno 6 oktober och you gotta love it. vi rullar norirullar och säljer dom som 6 bites of tom. vi klär ut de små independentpunkarna i 6 oktober-banderoller och låter tiotusen ungdomar ha gruppsex för den goda sakens skull på nästa OS-invigning.

sen säljer vi in hela affärsidén till amerika och hey suckers, me love you long time.

t ä v l i n g

Jag ger er en tidsfrist. Låt säga att den går ut ikväll klockan tjugotvå noll noll. Ni får ta till alla medel ni behöver för sakens skull. Misslyckas ni är det en skam ni själva får bära. Ni behöver inte vara många, kniper det så räcker det med en. Ska vi säga så?

Jag startar tidtagaruret och ni har från och med nu exakt sju timmar och sju minuter på er att spela en roll i mitt liv. På att göra allt det dåliga bra igen. Lycka till!

att uppskatta tiden mellan 03:01 och 03:05

1. philip seymour hoffman som capote
2. jordärtskockssoppa
3. dunavár
4. orden som gick ihop till slut
5. snart nytt år

att sova länge, länge

jag drömmer att jag är ombord på en stor båt. en båt med många rum men inte lika många människor. jag springer eftersom jag har bråttom men jag vet inte till vad. upp och ner för trappor, andfådda steg och paniken som växer för varje dörr jag passerar. jag hör röster men vet inte var de kommer ifrån. gråtfärdig slår jag på väggarna jag springer förbi, skriker tyst i mitt huvud tror jag. så kommer jag till den sista dörren och öppnar den. ett stort kalt rum med cementgrå väggar, upplyst endast av en naken glödlampa som hänger från taket mitt i rummet. mitt i rummet ja. där sitter en person men jag ser inte vem. och plötsligt går jag väldigt långsamt. någon drar mig i armen och säger åt mig att vänta. säger åt mig att jag inte vill se. men jag måste få se, så jag fortsätter gå. ett par meter från personen som jag inte vet vem det är, ser jag konturer jag känner igen. ryggtavlan som nervöst vilar mot den lika nervöst ihopsatta pinnstolen. händerna med de långa fingrarna som håller i ett litet metallföremål som blixtrar till när ljuset landar på det. ansiktet. håret som är bortrakat men ansiktet minns jag alltför väl. det är Han. han som jag aldrig skulle få se igen. nu sitter han framför mig och han ser allvarlig ut. inte rädd men han skakar lite. som första gången vi träffades. alldeles nära honom nu och jag ser föremålet tydligare. han håller i ett rakblad med sin högerhand, siktar på den vänstra handleden. jag säger inget och inte han heller. jag förstår inte men det verkar han göra. i brist på annat lägger jag min kind mot hans. rör vid hans kindkotor med mina fingertoppar. följer varenda linje i hans ansikte medan jag blundar. en tår faller från antingen honom eller mig. det blir lite fuktigt och rummet upplöses. jag simmar i en pool med grönfärgat vatten. det borde vara gräsmatta där men det hände väl något. jag ser honom inte längre men vet att jag måste in i huset och gömma honom för de andra. han ligger i mitt gamla sovrum. min mamma står några meter bort i badrummet. tittar sig i spegeln och räknar åldern antagligen. ett stort täcke som jag drar över honom varje gång någon i huset närmar sig. och de ser inte. inte jag heller och varje gång jag drar undan täcket igen förväntar jag mig att han ska vara borta. de första tre eller fyra gångerna är han det inte. han bara ligger där, ser förkyld och rufsig ut. men kanske är det den femte gången som han till sist är borta. och jag är inte förvånad, för jag visste. så jag går uppför trappan, upp till terassen på taket. ser på himlen. molnen som täcker norr, syd, väst och öst. ser inte festen som pågår runt mig. ser inte att han sitter på en stol några meter bort.

freud, bitte?

en volvo, flera volver

habla litta espanol.
döda litta gubbs.
rulla litta köttfärs.

fina fisken, almodóvar.

fredag...

...och tiden går ja.
det var mest det. ett konstaterande så här efter lunchjärparna. tiden går och tystnaden håller tiden i handen. krampaktigt med ett svagt löfte om att de aldrig ska skiljas åt.
du och jag emit.
du och jag tystnaden.

tralala lilla molntuss

musikkväll. och jag ska villigt erkänna att jag inte hade en aning om att gwyneth paltrow kunde sjunga. men det kan hon. inte heller visste jag att tyskland hade så mycket bra musik instoppad i sina wurstar. man lär sig. mädchen R lade 29 nya låtar till min oktobersamling och imorgon får jag några till av han som laddar mitt rabattkort utan att veta om det. ja, det är bra det här. musik är bra. lugnande, upplivande, wunderbar!

hej bullen!

hur gör andra när dom är obekymrat glada? jag undrar eftersom jag idag är glad utan att riktigt veta varför, och automatiskt börjar min hjärna med sina felsökningar. för det känns skumt att sitta på jobbet och vara glad när man egentligen inte har någon bra anledning till det. och istället för att njuta av det tänker jag kuckovarning och fraser som nu har det visst helt slagit över för na. det är obehagligt med känslor som man inte använder så ofta, oroväckande rent av. så jag blir lite bekymrad när jag är glad, vad ska jag göra med det liksom. hur förvaltar man det glada på bästa sätt så att man inte spenderar allt på en gång? varför var det inte någon som varnade mig för att jag skulle vara glad idag så att jag hann förbereda mig? nä, kasta ut henne på isen bara och se om hon kan dansa mazurka utan att ytan spricker. jag står helt handlingsförlamad i min totala glädje. och en liten, liten röst inom mig fnissar till och viskar måtte det gå över snart.

andra bullar

jag tänkte bara upplysa folket om att det idag är KANELBULLENS DAG!
jag har en enorm koll på alla dagar som finns under hela året. detta kommer sig av att jag varje höst åker på att göra samtliga almanackor som den här byrån producerar (det är många). min chef har på något mystiskt sätt lyckats lura i nästan alla våra kunder att en almanacka är den bästa give-away som någonsin uppfunnits. det är det inte. dessutom, efter att ha producerat almanackor från scratch i hur många år (?), fick jag precis reda på att det finns grundmallar. det är bara idioter som sitter och gör det jobbet jag gör tydligen. nu vill jag blotta min strupe och säga åt första förbipasserade fåne att slita upp den. vad fan!

sidan 165

att min morfar hade ett spännande och intressant liv visste jag redan. han reste jorden runt flera gånger om och han snickrade spiraltrappor som fotograferades och hamnade på förstasidan i Ystads Allehanda. men att han var en dirty old man kom som en rolig överraskning. nog för att han bytte kvinnor stup i kvarten men jag trodde mer det handlade om vilka som bakade godaste kakorna till honom och sånt. så hittade jag i hans lilla privata bibliotek en bok som heter "Kärlekens Nöjen" och jo, den ser ut att ha tittats i ett antal gånger. det är, om ni inte hade räknat ut det, en handbok i konsten att älska och alla illustrationerna är härligt hårvänliga i sann sjuttiotalsanda. jag kan inte annat än att ge er ett smakprov på texten (nu får du blunda igen david).

"Alla bilar oavsett storlek ger lika mycket insyn som ett växthus, såvida man inte har valt en dag när fönstren snabbt immar igen. Om man förlitar sig på imman är det ändå ganska praktiskt att ha en stark strålkastare till hands om ni skulle bli störda av någon nyfiken - en verkligt stark sak ger er tid att klä er innan den nyfikne kan se igen. Den bästa tryggheten för bilälskare är att ta med sig ett par vänner och turas om: ett par älskar i baksätet medan det andra kör eller sitter stilla och värdiga i framsätet som kamouflage. Att smeka den som kör bilen till orgasm och försöka slå rekordet i antal orgasmer per liter bensin är en populär fantasi som det skulle vara mer än enfaldigt att försöka genomföra. På tal om säkerhet kan du använda säkerhetsbältet till att binda fast din partner med om du vill arbeta långsamt - när ingen av er kör." (bilar, sid 165)

om jag någon gång får barnbarn som jag dör ifrån, hoppas jag att de ska hitta den här boken i min bokhylla och spara den som en släktklenod. något som går i arv från generation till generation. något mer slitna sidor från år till år.

emit och grabbarna

jag sitter i mörkret i soffan med benen uppdragna under mig. ljudet på teven är avstängt men bilderna från nyheterna flimrar oroligt i periferin. jag tittar inte på teven, jag tittar åt höger. på det svartvita fotografiet i fönstret som föreställer min pappa som ung swingpjatt. det stora blockljuset jag köpte i söndags är placerat bredvid fotot och den orange lågan gör att skuggor spelar över det för mig välkända ansiktet. han var snygg som ung. hade jag varit min mamma hade jag också blivit kär i honom. hans högra ögonbryn är höjt à la jack nicholson och ovanför den snajdiga kostymen slickar han sig om munnen samtidigt som han ler rakt in i kameran. gangsterhatten snett framskjuten på pannan. al pacino möter svensk husmanskost. jag saknar honom. jag saknar att jag inte hann bättra mig för hans skull. att jag inte hann visa honom hur livet skulle se ut några år senare. jag ångrar det mesta och varje gång jag tittar på det där fotografiet blir jag ledsen och tänker att jag var en elak och misslyckad dotter. han förtjänade bättre, mycket bättre. och ibland, nu flera år senare, sitter jag i en soffa hemma hos mamma och söker vad? någon form av trygghet kanske. varm mat, en delad vinare och ett gammalt fotoalbum fyllt med minnen att bläddra i. och alldeles för ofta får jag en sån enorm skräck i magen att även mamma ska försvinna innan mitt liv hunnit ordna till sig och då får jag panik och vill tvinga henna att leva i hundra år till. för jag har ingen alls just nu, förutom hon, som tar emot mig om jag råkar gå fel väg igen. och vänner kan man belasta till en del men förr eller senare har de nog med sina egna liv och jag vill åtminstone ge sken av att klara mig själv jag också. men sanningen är förstås någon annan och jag behöver andras lugnande ord för att reda upp allt. och rätt som det är har jag blivit fem år igen och står utanför godisaffären och stampar med fötterna för att jag inte får det jag vill ha. bortskämd räcker jag tunga åt livet. och jag föraktar döden som står som ett mörkt hot bakom varje hörn och bara väntar på att få ta bort det sista vingliga kortet som fortfarande håller huset stående. och jag hatar emit flesti som går för långsamt när livet är fult och alldeles för snabbt när livet börjar bli okej. häck väck våt fläck.

r e k l a m

Så ni tvivlade på att det finns Yogite? Classic eller Choco är det ni ska köpa. Och nu ger jag mig för idag, jag lovar att inte spotta ut fler tveksamma ord. Men Yogi som sagt! Pepparkaksdeg och hot masala chocolate.

jag och fejknatascha

okej, den så kallade skrivkrampen har tvingats ge med sig. jag ger upp det seriösa och kör med humor, då slipper jag både riva upp sånt som jag inte är redo att riva upp än och antagligen kommer sally tycka att det är skönt att inte alla skriver om jobbiga känslor. det är fegt, jag vet, men så får det bli. min motsatsperson ska sitta i en tandläkarstol och fan vad hon ska gilla det och fan vad hon ska skaka den väna tandläkarens händer. åtminstone tills nästa gång när jag ska försöka att inte fuska.

blanksteg

jag vet inte varför jag har varit så tyst de senaste dagarna. kanske behövs det inte lika många ord utanför stan. kanske är jag påverkad av andras tystnad. kanske är det så att det är mitt Yogite som vanligtvis får mig att rada upp meningsbyggnadsfel på rad och nu har jag inte druckit mitt te sedan i fredags och kanske är det därför jag har varit tyst. och någonstans kan jag förstå att ord försvinner ut i tomma intet istället för att hitta ett papper eller en datorskärm att fästa sig på, men samtidigt förstår jag det inte alls och alltihop ger mig lite ont i magen för till nästa måndag måste jag ha skrivit tre a4-sidor om hon som är jag fast tvärtom och jag har aldrig varit så blank som jag är just nu och jag undrar lite om jag tog mig vatten över huvudet när jag trodde att jag skulle kunna skriva på beställning. men kanske är det bara så att det känns jäkligt jobbigt att försöka beskriva min motsatsperson eftersom jag då måste rannsaka mig själv och erkänna vissa sidor som jag hoppades att jag inte hade och sånt som tar emot är ibland lättare att gömma än att plocka fram och kanske är det därför jag inte hittar orden längre. för det känns uppenbarligen lite löjligt att skylla på skrivkramp redan innan man skrivit något alls och jag vill inte känna mig viktig eller låtsas vara viktig för i ärlighetens namn så vet jag att jag inte är det och om det där pianot som några flyttgubbar fäster lite för löst i linorna skulle ramla rakt ner från tionde våningen och krossa skallen på mig så känner jag lite som gubbskrället i dårskaper i brooklyn att det inte skulle spela så väldigt stor roll för världen faktiskt. och jag menar det inte som ett beklagande för jag kan inte påstå att jag känner mig speciellt deprimerad eller ledsen idag, det är bara ett konstaterande och om ni inte trodde att tomhet ekar så trodde ni fel fel fel...

lördagsshot