en stenmark till

alice lagar råbiff med camilla

jag mår lite illa. jag mår lite illa och ska åka bil och borde inte må lite illa. men min chef har köpt fyra rullande roll-ups och placerat dem framför mitt skrivbord. han gillar dem JÄ T T E M Y C K E T! i tre dagar har jag suttit och försökt koncentrera mig på en datorskärm medan det rullar medicinbudskap i periferin. jag har försökt lura i mig själv att det är de utländska hallonen jag åt igår som jag mår illa av. det är allmänt känt att man får kräksjuka av hallon som inte är svenska, men enligt L borde jag ha blivit sjuk redan igår i så fall. och illamåendet är inte som värst när jag är ute på lunchen och köper göteborgsvin, illamåendet är som värst när jag sitter på min plats och oavsiktligt tittar på de jävla roll-upsen. jag är ingen karusellmänniska. jag älskar när saker går fort rakt fram men hatar när de gör det upp och ner eller runt runt. en gång när jag var liten tog jag mig lipande genom hela lustiga huset för att som final stortjuta när den flygande mattan visade sig vara en störtande matta, inte en sån där snäll svävande som ture sventon har. det är något med balansen i örat kanske. fast å andra sidan har jag väldigt bra balans. när jag var i den där bölande åldern brukade jag stå upp i baksätet när pappa körde rally på de svenska semestervägarna. utan att hålla i mig alltså. jag var ingmar stenmark och böjde knäna i kurvorna, swoooosch swoooooosch swooooooooosch. hur som helst så får jag inte ens i mig en wasabinöt just nu och det blir inte bättre av att den otäcka brodern till chefen sitter och trycker i sig räkost direkt från tuben. snart börjar min plan.