Fredagsgympa

Jag är seriös, tar på mig spandex och tjocka benvärmare.
Du lite mindre, tar av dig strumporna för bättre grepp.
Jag trycker hälen mot golvet, tårna i luften, stretchar intensivt.
Du vilar på den tjocka, röda madrassen, tittar i taket.
Jag sträcker armarna i luften, plockar hundra äpplen.
Du lägger dig på sidan, drar med fingret längs madrassytan.
Jag vrider kroppen åt höger, vänster, höger, vänster.
Du spelar död.
Jag joggar lite på stället, flåsar fram röda uppvärmningskinder.
Du reser dig upp, fotsulor mot gummigolv, gäspar i handflatan.
Jag hör visselpipan och ställer mig i givakt.
Du hör tystnaden och sätter händerna för öronen.
Jag springer runt runt, indianhoppar på kommando.
Du står i cirkelns mitt utan att veta om det.
Jag tar fram en pall och klättrar upp och ner, mest ner.
Du svajar fram och tillbaka, gravitationen når dig inte.
Jag slår kullerbyttor, får ont i ryggen, på den grå mattan.
Du tappar greppet och flyger iväg till dom romerska ringarna.
Jag gör lika många situps som jag väger, tills jag nästan kräks.
Du hänger i knävecken, ser världen upp och ner.
Jag tar fram en plint, försöker hoppa över, upp till dig.
Du blundar så att du ska slippa ta emot mig.
Jag tar fram en sax och klipper sönder dina strumpor.
Du viftar med tårna och njuter av ljudet.
Jag svettas som en gris.
Du är obehagligt sval.
Jag tar din flaska med vatten och springer ner för trappor.
Du viskar att din törst upphörde för länge sedan.
Jag duschar iskallt, naken i ett offentligt rum.
Du gör...ingenting alls.


Och nu blir det roliga timmen istället.
Kan Niklas sätta på musiken?