Man får dra ner rullgardinen vissa dagar. Sitta bakom mörka ögonlock och rita mönster i det blodröda medan man avskärmar sig från de och det som brukar finnas i dagen. Det behöver inte ens bero på att man är trött på människor, på att man är trött på sig själv, eller på att man är trött på precis allt. Det kan vara så att man helt enkelt inte känner för att nuddas just den dagen. Jag gör inte det idag. Jag låtsasnuddades i trettio sekunder, kände mitt eget oengagemang och lade på utan att bry mig om tomheten. Jag orkar inte göra mig intressant, inte idag. Känner inte för att be om ursäkt för det heller. Rullgardinen får fladdra. Det får den hos er också, vi behöver inte dela timmar och minuter med varandra för att veta hur det är. Titta på de brinnande orange linjerna som vill tränga genom hinnan istället. Nöj er med det idag. Andas lite. Vi ses imorgon.
