fader fredrik

jag skulle hälsa från fredrik, sa mamma när hon mötte mig vid tågstationen. fredrik ja, fredrik var min allra första kärlek tror jag. en tämligen obesvarad sådan. fredrik var byns längsta kille när jag var liten. och blyg, jätteblyg och totalt ointresserad av tjejer som var sju år yngre än honom själv. jag brukade sitta på gräsmattan i vår trädgård när min äldre bror lekte med fredrik och jag kastade bokmärken som föreställde brudpar på honom. jag älskar fredrik stod det och han duckade och duckade och jag suktade och fånstirrade och när han fortsatte att vägra titta på bokmärkena klättrade jag upp på en mur för att bli lika lång som honom och jag skreeeeek FREEEEEEEDRIK JAAAAAAG ÄÄÄÄÄÄÄLSKAR DIIIIIIIG! min bror tyckte att jag var en hopplös pina att behöva dras med och fredrik gav mig mitt första tuggummi någonsin för att jag skulle hålla käften. juicy fruit. och mmmm, vad han...det smakade gott. en gång flera år senare träffade jag fredrik på en 20-årsfest tror jag det var, han var fortfarande lång och mörk och väldigt ointresserad av tjejer som var sju år yngre än honom själv. men han var full och jag såg min chans. min första replik till honom som inte handlade om att jag ville gifta mig med honom var "hur lång är du egentligen?" och fredrik tittade mig inte djupt i ögonen och svarade, ja jag minns inte hur lång han sa att han var men det gick i alla fall ut på att han tydligen var en centimeter längre på kvällen. säkert flera centimeter längre när han var full, tänkte jag. eller nej, det tänkte jag ju inte. jag tänkte inte alls. jag bara fånstirrade som vanligt och ville kasta bokmärken. men fredrik spelade som alltid svår och gick ut till någon form av räddning bland storrökarna.

det har gått många år sen jag tänkte sådär på fredrik och jag tror han börjar känna sig säker nu. han har blivit präst, sa jag det? och varje gång min mamma träffar honom i byn har han jättebråttom för han bor ju inte ens där längre men han säger alltid åt henne att hälsa och att jag är väldigt välkommen på kvällsgudtjänst på möllan. de brukar visst dricka kaffe och prata, han och ungdomarna. och igår hade mamma frågat hur lång han var och han sa att han var ännu längre nu sen håret hade börjat bli grått. jag får nog inse att fredrik aldrig riktigt var ämnad för mig, för blir man präst för att komma undan en sju år yngre tjej, då är man nog inte så intresserad. men samtidigt kanske det vore kul med lite jesussnack på kvällskvisten, skrämma slag på prällen en sista gång. fredrik, du är faktiskt giftasmogen nu!