Mitt hår är vildvuxet som fan. Jag har kalla rosor på kinderna istället för rouge. Jag vankar runt i raggsockor och urtvättade svarta kläder och inbillar mig att det är lite bohemiskt charmigt att se ut som jag gör nu. Jag springer mellan två datorer, mellan en som har internet och en som inte har men som har de nödvändiga programmen. Nödlösningar innan det stora genombrottet. Om jag sticker ut huvudet genom fönstret hör jag havet förväntansfullt mullra åt mig. Sticker jag endast ut tungan märker jag hur dimman klistrar sig fast och får mig att tappa orden. Jag känner dramatiken spela ödesmättade melodier under huden som rör sig nog så försiktigt runt min kropp. Det är nu eller aldrig, strof efter strof. Imorgon ska jag ringa Bergman, vi är like this.
Jag behöver mer rekvisita, jag behöver en hund. Jag behöver förslag på en ras som är vacker, lugn, glad, ofällig och helst ganska stor. Nå?
