Sexkullen

Det grönskar fint på sexkullen nu. Harar hoppar runt bland vitblommande buskar och det är väldigt Beatrix Potter alltihop. Om man blundar kan man höra hur den stora lurviga svansen ramlar av ekorren. Hur porslinet i det stora huset krossas. Balettsteg in absurdum.

Ibland på kvällarna står jag nedanför sexkullen och ser hur solen dinglar i ett snöre, på väg att bli bortklippt av månen. Det brukar alltid pulsera lite extra rött och orange just då. Eld som smälter ut i det ljusblå och blir som bensinspeglingar på en vattenyta. En dag, tänker jag, ska jag ligga som en nypumpad luftmadrass och bli med barn på den där kullen. Fast inte idag, inte ikväll. Ikväll blir det nybakad rabarberpaj och semifreddo. Nedanför.