Äh, det känns bara lite

På morgonen går du ner till kiosken och köper tio paket tuggummin med gnuggtatueringar. Hemma duschar du, smörjer in dig med Apotekets olivlotion och ställer dig naken framför spegeln. I tystnad gnuggar du först en svala på din högra underarm. Du fortsätter med en döskalle på vänster överarm, en svart panter på insidan av höger lår, en rykande pistol med tillhörande sheriffstjärna på vardera knäskål, ett par kyssröda läppar på höger kind, en prästkrage längs med pulsådern på halsen, ett naket fruntimmer på magen och en karamell med lila omslagspapper på vänster ljumske. Till sist trycker du det pulserande hjärtat under vänster bröst och gnuggar fast det också.

Ni har bestämt att ni ska mötas i pocketaffären på stationen. Du har sett till att gå i solen hela vägen dit så att tatueringarna lättare ska lossna när det är dags. När du får syn på honom står han och läser på en bokrygg vid kassan. Han tittar upp och bestämmer sig direkt för att ert första möte även ska bli det sista. Du kliar dig på armarna, benen, över halsen och ler mot långa ögonfransar. Ni går tillsammans mot dörrarna. Din kropp sväller upp ytterligare en dimension och för ett ögonblick fastnar du i självföraktet.

En timme senare får du en kram och du hoppas så innerligt att hjärtat under vänster bröst ska gnugga av sig på hans svarta skjorta. Men när armarna släppt taget om varandra ser du att tyget är lika obefläckat svart som tidigare. Han ler och vänder sig om. Du tänker att han tänker att hon tänker. Men du tänker inte. Han tänker inte.

Osynlig tar du tåget hem. Sträcker ut benen flera mil och knyter ihop dom i landet långt därifrån. Känner hur intrycken på din kropp biter sig längre och längre in i huden. Tills dess att ingen längre förmår att locka ut dom igen. Sen börjar du om igen.