Spårar i vassen, alltså. Nu har det bestämts att det är störstingen som ska hem till mig. Don efter person, kan jag tänka mig att någon tänkte. Hur som helst, på tisdag ska jag köra upp och hämta honom. Jag känner mig lite fylld av varm sirap. Det är kletigt i hjärtat en sån här dag, ni får ursäkta.
