folket må häpna!

ännu en dag med panikätande av wasabinötter för att hålla igång systemet. går luften ur dig - ta en nöt! andas du lite för fort - ta en nöt! går tankarna ur led - ta en nöt! vill dina restless legs sparka något - tappa en nöt! vet du inte vad du är - ta en nöt! hinner du inte svara i telefon - ta en jävla massa nötter!

mina tänder ömmar. knacka nötter en hel dag tar ut sin rätt. kanske inte om man knackar nötter på ett normalt sätt, men jag HACKAR tänderna genom nöten så intensivt att det smäller till inuti huvudet. smärta och gott samtidigt, kanske är det ett drag jag har förnekat...hmmm...fan, jag vill svära som en borstbindare och beklaga mig ur alla situationer just nu. utan att bli dömd hela tiden. får jag vara jack nicholson och ha en dålig dag, en dålig vecka, en dålig månad, ett dåligt år, ett dåligt liv utan att alla ska titta mig djupt i ögonen och be mig att ta tag i saker? jag kommer göra det, någon gång, jag lovar! jag har en helvetes massa planer begravda djupt därinne någonstans och jag SKA gräva upp dem OCH göda OCH vattna tills de växer sig stora och präktiga och tar mig långt härifrån. men jag måste lite längre ner först, jag måste få sura av mig en stund till. måste bli så gäspigt trött på mig själv att jag vågar öppna luckan och trycka på knappen. och sen ska jag bli pigg, bli glad, bli så förbannat lycklig. det kommer, jag lovar.