ält faberibba

jag äter R:s jag-har-fått-sparken-så-här-har-ni-er-jävla-plommonkaka och jag ältar. fan vad jag ältar. tiden är för positiv idag, det är därför. för många timmar och minuter över till ingenting och...
tänk om jag...
varför gjorde...
vad menade...
hur kunde...
var det...
men det skulle...
det var ju...
jag förstår inte...

det är så jävla trist att älta. om det åtminstone ledde någon vart men gör det det någonsin? rör jag inte bara runt allt ännu mer och är det inte så att jag till sist kommer göra något som jag får ångra och som jag sen kommer älta om nästa vecka?
nej, kommer jag bara hem ska jag göra min läxa istället inbillar jag mig. öppna min prettosvarta skrivbok och teckna upp (som det så fint heter) min motsatsperson och sätta honom i en vardaglig situation. antagligen kommer han vara kort, svart och älta väldigt lite. jag måste komma på något som får sally att sätta i halsen. jag tror hon skulle se rolig ut då och vi fick jättegärna använda könsord på den här kursen sa zlatan.