När molnen skymmer fullmånen blir man lite...

...vinglig under glasen och jag gråter igenkännande när...

Joey Potter tittar med sina bruna släpögon rakt in i Dawson Leerys skelögda blå och förklarar att hon måste hitta sig själv...

..och Nina min Nina, sjunger bakom prästen Jonas Karlsson att I'll pay your friends If you're feeling alone The pain of losing a guy like you Is a bigger cost Than paying your dues I can buy you, oh yeah, oh yeah But I can't make you do what you don't And I can hire you, oh yeah, oh yeah But I can't make you love me ...

...sen åker Evelina på rumpan och jag snyftar för hennes hår är så jävla snyggt i min alkodimma att jag bara måste fälla en tår över snygga frisyrer också...


Och jag säger er det, att efter en hel vecka i ödeland utan någon mänsklig kontakt mer än donutförsäljaren på torget i Tomelilla...då får man gråta igenkännande till teven. Och har man bara fyra kanaler att välja mellan behöver det inte ens vara någon logik i tårarna.

Nu börjar Jordan. Snyft.



(Ja, jag gillar det här fredagstemat. Vischan, ensamhet, tevekanaler. Vi kör på det nästa vecka också tror jag.)