...det här är ett gammalt fönster på glänt. Som andas in andra sidans luft för första gången på väldigt länge. Som struntar i konventioner och lägger sig på rygg. Som låter pulserande varm sirap klibba fast nya minnen just precis lite överallt. Som tänker att ett stenkast mot ytan inte längre skulle göra någon större skada. Som blundar mot molnen och ser konturerna av något vackert avteckna sig i rödaste rött bakom ögonlocken. Som känner sig alldeles....alldeles...lagometa...
