Henkeabstinens II

Jag har skrivit om den förr. Det var i och för sig ett tag sen. Men nu är den här igen. Itchy itchy scratch scratch...

Jag må till Malmö och L&L. I dubbel bemärkelse.

När molnen skymmer fullmånen blir man lite...

...vinglig under glasen och jag gråter igenkännande när...

Joey Potter tittar med sina bruna släpögon rakt in i Dawson Leerys skelögda blå och förklarar att hon måste hitta sig själv...

..och Nina min Nina, sjunger bakom prästen Jonas Karlsson att I'll pay your friends If you're feeling alone The pain of losing a guy like you Is a bigger cost Than paying your dues I can buy you, oh yeah, oh yeah But I can't make you do what you don't And I can hire you, oh yeah, oh yeah But I can't make you love me ...

...sen åker Evelina på rumpan och jag snyftar för hennes hår är så jävla snyggt i min alkodimma att jag bara måste fälla en tår över snygga frisyrer också...


Och jag säger er det, att efter en hel vecka i ödeland utan någon mänsklig kontakt mer än donutförsäljaren på torget i Tomelilla...då får man gråta igenkännande till teven. Och har man bara fyra kanaler att välja mellan behöver det inte ens vara någon logik i tårarna.

Nu börjar Jordan. Snyft.



(Ja, jag gillar det här fredagstemat. Vischan, ensamhet, tevekanaler. Vi kör på det nästa vecka också tror jag.)

Inomhus 16˚

Strumpor. Raggsockor. Tights. Byxor med för många hål. T-shirt. Tjock tröja. Kofta. Torgvantar. Halsduk. Iskallt vin. Ingen brasa. Inga TV-kanaler. Skitiga fönster. Rostade mackor utan ost.

Jag klagar inte, jag tänkte bara att ni kunde få föreställa er det en stund. Najs helg på er!

(jo, jag klagar)

Analyze dis (or dat)

Drömmen del 1
Apropå min faiblesse för kockar. Jag drömmer om den kock som ni alla först kommer att tänka på när någon nämner ordet kock. Förutom jag, jag tänker naturligtvis på Floyd. Men ni andra, ni tänker på honom. Jamie. the Oliver. Almighty dräggeloliver. Honom drömmer jag om.
Och jag drömmer om Jools. Jools the Oliver. Jamie och Jools skriver en ny kokbok. Eller så här; Jamie lagar mat i en ny kokbok, Jools är snygg på bild i en ny kokbok, vem som skriver kokboken vet ingen. Och så det viktigaste förstås, de vill ha med moi i den nya kokboken! Eller så här; de vill att Jools ska vara med på alla bilder där maten ser god ut, de vill att jag ska vara med på alla bilder där de humoristiskt visar allt som kan gå fel i matlagning. Jag är alltså misstagen i kokboken. Skojiga misstag.
Men jag är glad, jag tänker ära och berömmelse. Jag tänker lyckliga tankar om parmiddagar med Jamie och Jools i Toscana nästa år. Däremot tänker jag inte i ljud, jag tänker inte en endaste gång på Jamie bakom trummorna. Det är jag glad för. Det också.
Location: Skillinge grundskola


Drömmen del 2
Någon form av föreställning. Som nycirkus fast med långa och breda djur som närapå trampar på dig. Den eldsprakande faustinofiluren är med på håret, han har inte tid med mer. Jag är ganska säker på att någon drar en politisk vals. Åhörare som häpnar och instämmer. Ganska mycket färg fast det är mörkt ändå på något vis. Jag dras runt runt, går vilse några gånger men hittar alltid tillbaka till det där jag inte vet var. Tom Waits pratar om vidriga dagar som han planterar under jorden och som växer sig till vidriga veckor, vidriga månader, hemska år. Eller nej, det var idag förresten, inte i drömmen. I drömmen spelas det orgel och pompa, lätt hysteriskt tar föreställningen sin början men hittar aldrig slutet. Egentligen vet jag inte vad som händer, men det är spännande och ovanligt. Och djuren är såna som inte finns på riktigt, knappt i fantasin. Jag tror det kan vara något som Aftonbladet kommer att skriva om imorgon.
Location: unknown


Drömmen del 3
Sängen hoppar till. Det är allt.

Locke för örat

Jag har. Orden når mig bara halvvägs de här dagarna.
Meningarna ska vi inte tala om.
Och ska vi tala om dom får vi använda de STORA bokstäverna.
För jag hör som sagt inte så bra just nu.
Några frågor på det?

Lost vs Found

Vi tog den gula linjen genom trollskogen. Det vi inte visste var att den gula linjen varken hade början eller slut utan bara ett enda stort grenverk. Höger, vänster, allt var gult. Upp, ner, allt var gult. Första timmen, lugnets vackra leende. Slutet på andra timmen, vilsegulans triumferande hånflin. Hunden kräktes. Jag tuggade slut på all smak. Fötter och tassar släpande uppförsbacke. Målet en gråthistoria från förr. Skogen vid Tosselilla, jag säger er, tossig.

Wong Kar Wai

...som snö på tungan i 30-gradig värme....

Fubbick

Att låta tiden komma underfund. Låta tiden rätta till det jag inte klarade. Som vanligt vill jag fuska och snabbspola bandet. Hamna nu där jag hör hemma sen. Det skulle vara enkelt. Att fuska igen. Jag vill det mer än något annat just nu. Fuska. Fuska. Fuska.

U-tuben