dlk 2

på tal om lyckliga stunder. dregen som står barbröstad och gitarrjuckar mot en upphetsad mikael wiehe som i sin tur håller tummen upp, båda tummarna faktiskt. thåström som är hes och vacker i pyramiden medan han fånstirrar genom ett par runda proggbrillor. och han är aldrig någon gubbe edvard, hör du det? och två tanter i publiken som skrattar hysteriska rökhosteskratt när lisa ekdahl försöker vara ljuv och skör som bara lisa kan men sminket sitter lite löst tyvärr. och timbuktusmurfen som sitter på en stol eller nej just det han stod visst upp men söt är han. och gonza felsvenskar lite och alla ler. på tal om lyckliga stunder alltså.