dlk

onsdagar är dagar när man dricker lite portvin, blir varm i magen och rätt som det är tänker man tankar om inte lycka men om lyckliga stunder och ni kanske tycker att det är samma sak men i min värld är lycka lite mer långvarigt och stabilt medan lyckliga stunder kan dyka upp mitt i den värsta misären och få en att stå ut lite, uthärda om ni så vill och om jag skruvar ner volymen på teven (kiss me tiger wow wow wow) och tittar rakt fram i ingentinget minns jag faktiskt några lyckliga stunder och grått är vackert men grönt är skönt och så här är det... en dag i en konstig dansk park, ipod i fickan och lurar till öronen och en behaglig röst med anvisningar på engelska och gå nerför trappstegen, titta åt höger på barken så ser du det stora ögat och lyssna på skorna som klippetikloppar och in i den mörka mörka gränden och hör du mannen som följer efter dig, viskningar och trädgrenar som viks åt sidan och det är vackert och det är duggregn och det är halt på stenarna som leder ner till vattnet och när historien nästan är slut faller himlen ner och det blir blött ända in på trosorna och det var en lycklig stund. en annan tid och jag springer som en jävla mittlivsnovellbrud på snötäckta gator i stan och han som var då springer efter och det fuskas med kriget och den konstiga osten ligger i påsen som han bär på och allt var nära slutet redan då men jag låtsades inte om det och kallt som rinner från kragen ner på ryggen och himlen är snögrå och ljudet är tyst och det låter som potatismjöl under fötterna och det var en lycklig stund. sen var det den där gången när de riktiga kläderna låg i en hög och alternativet hängde som lösa förtöjningar på kroppen och allt var slabbiga sopor och det var vardag och som vanligt och fan så tråkigt och tvinga iväg hela lasset till ljuset och musiken och frisyrerna och bara småpojkar men de sjöng sanningar på löpande band och inte var det någon jäkla sing and song utan skrik och tjut och trumpetande elefanter på disco i asfaltsdjungeln och allt som försvann runtomkring och kroppen som en metronom och huvudet fyllt med en salig röra och det, det var en lycklig stund. och nu, nu är kanske inte direkt någon lycklig stund men kanske inte heller direkt någon olycklig och lite mer portvin i botten så går sockret ner och så var dagen snipp snapp slut.