utan titel

jag satt precis och skrev ett inlägg om osocialt beteende och mänskliga sköldar när glaskrossarbilen parkerade utanför och ställde till oljud och under tio sekunder blev jag så irriterad att jag bestämde mig för att radera allt jag nyss skrivit. så nu slipper ni läsa om min aversion mot lilla torg och om hur jag flitigt utnyttjar vissa människor för att rädda mig undan andra. men vi kan väl nöja oss med att konstatera att ja, jag är aningens folkskygg. eller om det bara är att jag är lite mer ointresserad av mina medmänniskor än vad som är tillåtet. kanske att jag har lite svårt att hålla intresset uppe tillräckligt länge för att en människa ska bli mer än tomma ord på ett ännu tommare papper för mig. kanske att kallsnack och god min lyckats gå mig obemärkt förbi. kanske att jag sållar lite väl friskt och att jag lika ofta blir bortsållad själv och hämnden den är ljuv eller inte alls. det kan väl vara det samma, i ärlighetens namn, för vad bryr väl ni eller jag mig om hur saker egentligen ligger till?

(och nej, allt är inte bokstavligt i det jag skriver och det finns människor i mitt liv som syns och hörs så till den grad att det ibland oroar mig lite. som får mig att vilja lyssna och titta i timmar, som berör på riktigt. men det är få och det är inte alltid att dom vet om det eller för den delen intresserar sig lika mycket tillbaka och i ärlighetens namn har jag mot min vilja blivit tvungen att förpassa några av dem tillbaka till de ointressantas skara igen.)

- men O' hemska undertecknad som inte har vett att uppskatta ALLA människor och som inte ser värdet i att sitta och prata kalopsrecept med okända tanter i ett väntrum, O' du hemska undertecknad som är så förbannat svårflörtad av livet, vet du att alla oroliga stockholmare idag tydligen kan testa sig för klamydia alldeles gratis?
- nej, det visste jag inte ärade ointressanta radiopratare, berätta mer, berätta mer! kan du inte säga vad det är för skillnad på skåningars och stockholmares sexvanor och gärna göra en sån där gipsavgjutning på vad man nu ska kalla det i år - fjärilvingad? - och sedan lotta ut det i en sån där klämmig rimtävling där man bara måste rimma på ordet mutta. det skulle göra min dag, verkligen!

och nu spelas det debaser och jag gillar när dom skriker i låtar och är töntigt uppkäftiga. heja pixies och hutta calcutta, fånga en mutta go go go.

ps. kanske blir det mer substans i nästa inlägg. troligen inte. ds.