Klart det ska listjävlas i år igen

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Pillade på en oljepanna.

2. Höll du några av dina nyårslöften? Kommer du ha några nya för nästa år?
Gav inga och ger inga. Men jag ska försöka bli snällare mot mig själv nästa år.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, det blev en Ossian och en Filippa. Och en okänd är på väg till nästa år.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej

5. Vilka länder besökte du?
Småland?

6. Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
Tid och pengar att resa längre än till småland.

7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid minnas, och varför?
23 april föddes Ebbot.

8. Vad var din största framgång 2007?
Att få frilanseriet att gå runt (något så när i alla fall).

9. Största misstaget?
Att ha för bråttom.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Lite hjärnspöken som gjorde ont emellanåt.

11. Bästa köpet?
Ebbot och min första bil.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Värma upp det otätaste huset i världshistorien.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ett par brev här och där och några fina röda rosor på min födelsedag.

14. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2007?
LKWRM

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tänkt genom saker.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit godis.

18. Hur tillbringade du jul?
Snöfritt i Skillinge med familjen.

19. Hur många one night stands?
Inga

20. Favoritprogram på TV?
Leilas mat

21. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej

22. Bästa boken du läste i år?
Hmmm.

23. Största musikaliska upptäckten?
Hmmm.

24. Något du önskade dig och fick?
Fick och fick. Såg till att fixa i alla fall. Hus på landet, hund, bil och sena jobbmorgnar.

25. Något du önskade dig men inte fick?
Mitt matbord som min bror envisas med att inte ge tillbaka.

26. Årets bästa film?
Bara sett gamla rullar det här året. 2046 och annat av Wong Kar Wai.

27. Vad gjorde du på din födelsedag 2007?
Åt jordgubbstårta.

28. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Säkert

29. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Smutsbonnisch

30. Vad fick dig att må bra?
Ebbot och de där utflykterna.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?
En hemlig författare.

32. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Politiken nådde aldrig vischan.

33. Vem saknade du?
P. (fortfarande)

34. De bästa nya människorna du träffade?
Jens och Henke (fast Henke är nog inte så ny när jag tänker efter)

35. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Att lyssna på magkänslorna.

Slarvfel på Trackslistan - del 1

Hey there Delilah Pia
What's it like in New York City Tryde kyrkby?
I'm a thousand miles away
But girl tonight you look so pretty
Yes you do
Times Square Tages ägg can't shine as bright as you
I swear it's true

Hey there Delilah Pia
Don't you worry about the distance
I'm right there if you get lonely
Give this song another listen
Close your eyes
Listen to my voice it's my disguise
I'm by your side

Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
What you do to me

Hey there Delilah Pia
I know times are getting hard
But just believe me girl
Someday I'll pay the bills with this guitar whatever
We'll have it good
We'll have the life we knew we would
My word is good

Hey there Delilah Pia
I've got so much left to say
If every simple song I wrote to you
Would take your breath away
I'd write it all
Even more in love with me you'd fall
We'd have it all

Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me

A thousand miles seems pretty far
But they've got planes and trains and cars
I'd walk to you if I had no other way
Our friends would all make fun of us
and we'll just laugh along because we know
That none of them have felt this way
Delilah Pia I can promise you
That by the time we get through
The world will never ever be the same
And you're to blame

Hey there Delilah Pia
You be good and don't you miss me
Two more years and you'll be done with school whatever
And I'll be making history like I do
You know it's all because of you
We can do whatever we want to
Hey there Delilah Pia here's to you
This ones for you

Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
Oh it's what you do to me
What you do to me.

Oh oh
OOOoohhhh
Oh oh
Ooooooohhhhh
Oh Oh
OOOoohhhh
OOOOooohhhhh
Oh Oh

Limahls frisyr - mitt ältande

Apropå alla er som inte gillar mig...

...så kan jag glädja er med att:

• min telefon är död
• elementen är iskalla
• lamporna går inte att tända
• det rinner glass från min avslagna frys
• jag har inte ens kanal 1, 2 och 4 att titta på längre
• mina fyra blommor jag äger slokar
• oljan i bilen är slut
• jag har inga hål att andas genom längre

Tyvärr måste jag dock göra er besvikna genom att meddela att det kunde och har varit värre.

Jo...

...eller näe.

Ängelholmsgatans finest

Kreatörer: Ingrid, Robban, Viktoria, Jag och några till som inte syns på bild.

First we take Leonard

...then we take little sir Buck

...and finally we take that blonde gal!

Knut 1 jahr

No one belongs here more than you

Min fru och jag pratade precis om Miranda July.
Henne tycker vi om. Både frun och Miranda.

Sveket

I sista minuten bestämde sig Jörgen Gustafsson för att hoppa av rollen som fredagsvärd.
Istället kommer han att spela med sitt band Electricute på Stadt ikväll.
Jag ser därför ingen anledning att sprida mina ord denna fredag.
/P.

Veckans fredagsvärd

Jörgen Gustafsson är veckans fredagsvärd på chokladcigg.blogspot

Veckans fredagsvärd blir mediet Jörgen Gustafsson, känd från Tirips. Det tillkännagav ansvarig för chokladcigg.blogspot nu på morgonen.

Jörgen Gustafsson har förutom sin förmåga att prata med döda även blivit känd för tevetittarna som gråtare i programmet "Förnimmelse av mord".
-Jag ska vara en väldigt trevlig fredagssgäst, någon att dela chokladciggs spektakulära texter med, sa Jörgen Gustafsson under chokladciggs presskonferens på morgonen.
-Någon att hålla i handen när orden blir oförståeliga, tillade Gustafsson, som har sprungit Berlin maraton två gånger och framgångsrikt medverkat i På spåret.

"Utstrålar trygghet och värme"

Jörgen Gustafsson utstrålar "trygghet, värme, glädje, kunskap och engagemang" sa chokladciggs skapare Pia under presskonferensen i teverutan på torsdagsmorgonen.
Pia tillade att beslutet om fredagsvärden har fattats av henne själv. För henne är valet av fredagsvärden "ett guldkantat och privilegierat beslut".

Mollgan värd i 30 år

Efter Mollgans pensionering från tjänsten som evig fredagsvärd efter
nästan 30 år i Pias huvud har fredagarna på bloggen presenterats av Lotta Bromé, Ernst Kirchsteiger, Blossom Tainton Lindquist och Ingvar Oldsberg.
Chokladciggs storsatsningar till fredagar är sedan tidigare kända. Vi kommer bland annat att få se "Ord på hög", dramat "Allt om inget" inspirerat av August Strindberg samt världspremiären av plagiatet "Spöksonaten", inspelad på en toalett i Skövde år 2000.
I bloggen runt jul och nyår bjuds läsarna även på en Chaplinspecial och en Povel Ramel-show.

En annan dag än nu

Fredagsgympa

Jag är seriös, tar på mig spandex och tjocka benvärmare.
Du lite mindre, tar av dig strumporna för bättre grepp.
Jag trycker hälen mot golvet, tårna i luften, stretchar intensivt.
Du vilar på den tjocka, röda madrassen, tittar i taket.
Jag sträcker armarna i luften, plockar hundra äpplen.
Du lägger dig på sidan, drar med fingret längs madrassytan.
Jag vrider kroppen åt höger, vänster, höger, vänster.
Du spelar död.
Jag joggar lite på stället, flåsar fram röda uppvärmningskinder.
Du reser dig upp, fotsulor mot gummigolv, gäspar i handflatan.
Jag hör visselpipan och ställer mig i givakt.
Du hör tystnaden och sätter händerna för öronen.
Jag springer runt runt, indianhoppar på kommando.
Du står i cirkelns mitt utan att veta om det.
Jag tar fram en pall och klättrar upp och ner, mest ner.
Du svajar fram och tillbaka, gravitationen når dig inte.
Jag slår kullerbyttor, får ont i ryggen, på den grå mattan.
Du tappar greppet och flyger iväg till dom romerska ringarna.
Jag gör lika många situps som jag väger, tills jag nästan kräks.
Du hänger i knävecken, ser världen upp och ner.
Jag tar fram en plint, försöker hoppa över, upp till dig.
Du blundar så att du ska slippa ta emot mig.
Jag tar fram en sax och klipper sönder dina strumpor.
Du viftar med tårna och njuter av ljudet.
Jag svettas som en gris.
Du är obehagligt sval.
Jag tar din flaska med vatten och springer ner för trappor.
Du viskar att din törst upphörde för länge sedan.
Jag duschar iskallt, naken i ett offentligt rum.
Du gör...ingenting alls.


Och nu blir det roliga timmen istället.
Kan Niklas sätta på musiken?

McFly

Den här flugan som surrar runt mitt huvud. Som har gjort det ett bra tag nu. Som jag väldigt gärna vill döda innan jag går och lägger mig inatt. Jag skulle nog kunna se just den flugan som en metafor för något i mitt liv. Om jag bara tryckte ut mina ögon tills de blev lika stora och mångfacetterade som flugans. Den jäveln!

Thank you VERY much!

Henkeabstinens II

Jag har skrivit om den förr. Det var i och för sig ett tag sen. Men nu är den här igen. Itchy itchy scratch scratch...

Jag må till Malmö och L&L. I dubbel bemärkelse.

När molnen skymmer fullmånen blir man lite...

...vinglig under glasen och jag gråter igenkännande när...

Joey Potter tittar med sina bruna släpögon rakt in i Dawson Leerys skelögda blå och förklarar att hon måste hitta sig själv...

..och Nina min Nina, sjunger bakom prästen Jonas Karlsson att I'll pay your friends If you're feeling alone The pain of losing a guy like you Is a bigger cost Than paying your dues I can buy you, oh yeah, oh yeah But I can't make you do what you don't And I can hire you, oh yeah, oh yeah But I can't make you love me ...

...sen åker Evelina på rumpan och jag snyftar för hennes hår är så jävla snyggt i min alkodimma att jag bara måste fälla en tår över snygga frisyrer också...


Och jag säger er det, att efter en hel vecka i ödeland utan någon mänsklig kontakt mer än donutförsäljaren på torget i Tomelilla...då får man gråta igenkännande till teven. Och har man bara fyra kanaler att välja mellan behöver det inte ens vara någon logik i tårarna.

Nu börjar Jordan. Snyft.



(Ja, jag gillar det här fredagstemat. Vischan, ensamhet, tevekanaler. Vi kör på det nästa vecka också tror jag.)

Inomhus 16˚

Strumpor. Raggsockor. Tights. Byxor med för många hål. T-shirt. Tjock tröja. Kofta. Torgvantar. Halsduk. Iskallt vin. Ingen brasa. Inga TV-kanaler. Skitiga fönster. Rostade mackor utan ost.

Jag klagar inte, jag tänkte bara att ni kunde få föreställa er det en stund. Najs helg på er!

(jo, jag klagar)

Analyze dis (or dat)

Drömmen del 1
Apropå min faiblesse för kockar. Jag drömmer om den kock som ni alla först kommer att tänka på när någon nämner ordet kock. Förutom jag, jag tänker naturligtvis på Floyd. Men ni andra, ni tänker på honom. Jamie. the Oliver. Almighty dräggeloliver. Honom drömmer jag om.
Och jag drömmer om Jools. Jools the Oliver. Jamie och Jools skriver en ny kokbok. Eller så här; Jamie lagar mat i en ny kokbok, Jools är snygg på bild i en ny kokbok, vem som skriver kokboken vet ingen. Och så det viktigaste förstås, de vill ha med moi i den nya kokboken! Eller så här; de vill att Jools ska vara med på alla bilder där maten ser god ut, de vill att jag ska vara med på alla bilder där de humoristiskt visar allt som kan gå fel i matlagning. Jag är alltså misstagen i kokboken. Skojiga misstag.
Men jag är glad, jag tänker ära och berömmelse. Jag tänker lyckliga tankar om parmiddagar med Jamie och Jools i Toscana nästa år. Däremot tänker jag inte i ljud, jag tänker inte en endaste gång på Jamie bakom trummorna. Det är jag glad för. Det också.
Location: Skillinge grundskola


Drömmen del 2
Någon form av föreställning. Som nycirkus fast med långa och breda djur som närapå trampar på dig. Den eldsprakande faustinofiluren är med på håret, han har inte tid med mer. Jag är ganska säker på att någon drar en politisk vals. Åhörare som häpnar och instämmer. Ganska mycket färg fast det är mörkt ändå på något vis. Jag dras runt runt, går vilse några gånger men hittar alltid tillbaka till det där jag inte vet var. Tom Waits pratar om vidriga dagar som han planterar under jorden och som växer sig till vidriga veckor, vidriga månader, hemska år. Eller nej, det var idag förresten, inte i drömmen. I drömmen spelas det orgel och pompa, lätt hysteriskt tar föreställningen sin början men hittar aldrig slutet. Egentligen vet jag inte vad som händer, men det är spännande och ovanligt. Och djuren är såna som inte finns på riktigt, knappt i fantasin. Jag tror det kan vara något som Aftonbladet kommer att skriva om imorgon.
Location: unknown


Drömmen del 3
Sängen hoppar till. Det är allt.

Locke för örat

Jag har. Orden når mig bara halvvägs de här dagarna.
Meningarna ska vi inte tala om.
Och ska vi tala om dom får vi använda de STORA bokstäverna.
För jag hör som sagt inte så bra just nu.
Några frågor på det?

Lost vs Found

Vi tog den gula linjen genom trollskogen. Det vi inte visste var att den gula linjen varken hade början eller slut utan bara ett enda stort grenverk. Höger, vänster, allt var gult. Upp, ner, allt var gult. Första timmen, lugnets vackra leende. Slutet på andra timmen, vilsegulans triumferande hånflin. Hunden kräktes. Jag tuggade slut på all smak. Fötter och tassar släpande uppförsbacke. Målet en gråthistoria från förr. Skogen vid Tosselilla, jag säger er, tossig.

Wong Kar Wai

...som snö på tungan i 30-gradig värme....

Fubbick

Att låta tiden komma underfund. Låta tiden rätta till det jag inte klarade. Som vanligt vill jag fuska och snabbspola bandet. Hamna nu där jag hör hemma sen. Det skulle vara enkelt. Att fuska igen. Jag vill det mer än något annat just nu. Fuska. Fuska. Fuska.

U-tuben

Jord under naglarna

...och jag tänker inte prata med er om det. 13 främlingar i en liten ask. Nej. Inte den här gången.

18+

...är kallt när man badar i det....är kallt när man bor i det.
Vi efterlyser lite koskit att isolera dom jävla husväggarna med.

Kalla mig änglamarken, eller himlajorden om du vill...

Jag blir elak när jag inte har kontroll. Jag kan titta den finaste människa rakt i ögonen och få honom/henne att ompröva allt. Bara med ett ord. En gång i tiden hade jag en vän som läste socialpsykologi. Förutom att klippa mitt hår snett med kökssaxen brukade hon berätta exakt för mig varför jag betedde mig som jag gjorde. Det var bekvämt. På det sättet att jag aldrig behövde rannsaka mig själv, hon gjorde det alltid åt mig. Egentligen var vi inte så bra vänner, hon ville mer vara min pojkväns vän tror jag, men ändå. Hon gillade att ha våldsam sex i boxningsringar, gillade att förnedra män genom att dra ner gylfen på dom när hon dansade tryckare, kallade sig Charlotte Always innan bindan blev ett faktum. Och hon gillade att jag var en kompis hon kunde klippa snett och amatörpsykologa på. Sen försvann hon och det har inte funnits någon annan som vågat analysera mig så pass ingående efter det. De flesta blir rädda när jag visar det svara hålet som gömmer sig bakom bröstkorgen. Svarta hål är läskiga, jag tycker också det. Jag dömer inte, jag vill att mitt svarta ska skrämma. Vill bli småhatad när jag är elak. Andras flykt från mig lugnar på ett sätt som ni aldrig kommer att förstå. Jag får en orsak. Ibland behöver jag det. En orsak att få andra att ogilla mig, få dem att lämna mig i hörnet där åtminstone två väggar håller mig i kontrollens trygga grepp.

Det komplexa. Det paradoxa. Jag lockas av okontrollen något vansinnigt.

Middag för två

Du måste lära dig att prata om känslor...

Jag gillar inte rösten Sverker Olofsson. Inte ens när rösten kommer ur en annan människas mun. Mina tarmar vrids ihop och gnäller obekvämt när rösten Sverker Olofsson oväntat dyker upp. Det finns nu en konstnär i min teve som har ätit upp Sverker Olofssons röst (jag är säker på att det finns fler). Jag sitter tillbakalutad i soffan innan rösten börjar låta, sedan framåtlutad med armarna om magen. Krälet, kräket. Han skiter i om han är köpt av företagen, säger han. Hans röda stuga på månen skulle bara kosta en halv miljard och han är konstnär. Varför ska han behöva tänka, konstnär konstnär konstnär han är. Upprörd är han också, Sverker Olofssons röst i en annan människa. Och så ser han ut som om han ätit glosoppa till middag, som om han egentligen jobbar hos Nisses Bilar i Höör, som om han egentligen inte är en riktigt konstnär. Han är så att säga "en dålig kombo av det mesta som livet har att erbjuda". Känsla: tarmvrede

Tre timmar uppdelat på tre dagar. Tre timmar uppdelat på en och samma soffa. Han, vad heter han, han som ser lite tråkig ut som spelade psykopatnörd i en film och som egentligen kanske räknas som hunk (Brasse säger fel, fel, fel...). Hon som enligt Aftonbladet inte gillar kramar men som skaffar u-landsbarn så det ryker med Brad Pitt. Och så lite Niro, han är fin i sin fulhet. Jo, det var hemligstämplat. Alltihop var hysch hysch. Jag låg stilla i alla ställningar jag förmådde komma på utan att tänka efter. Ofta blundade jag och räknade minuter av njutning. Hela ljudspåret var anpassat till mina öron. Kanske flera ljudspår, men jag mergade down, som i Photoshop. Allt i ett lager, allt i en vällustig suck. Luddigt filter på ljudet, viskande rakt genom, allvar, ödesmättat, nästan ingen humor alls. Det var tvunget att det tog tre dagar. För fort och för mycket av tystljudet skulle få mig att avtrubbad lägga mig ner och leva på luft tills syret tog slut. Ljudet det viktigaste i cinemavärlden, alltid. Som det blå kraset när Juliette tandkrossar franska godisklubbor. Eller Debra Winger i ett par svajiga mot konsthallens blanka stengolv. Klicketiklicketiklick. Handlingen torftig, såklart. Känsla: dämpad perfektion

Konsekvent okonsekvent. Det lilla djuret far med blicken. Jooodå, ligg du där. Neeeeej, inte ligga där. Ryggpladask, benen groda, harnos. Okonsekvent. Ögonsalva. Okej då, ligg där din stackare. Vänta ska jag bara... Sängen som ett levande frågetecken. Gruset som små ökendrömmar på påslakanet. Det är synd om honom. Synd om oss som har mig som inte kan vara konsekvent. Matt av min egen mattebrist kurar jag ihop nära nära morrhåren. Lägger min tass på hans hand. Lätt värmeslag och något som pickar under pälsen, mot min hud. Du får bestämma, viskar jag ohörbart. Jag bestämmer att du får vara okonsekvent, viskar han ohörbart. Vi håller på så. Ett litet liv som varm köttbullsmet mot min ständiga brist. Accepterar min svaghet med en glad klo över mitt ögonlock. Läskar dig matte. Läskar dig Ebbot. Känsla: kärleksflimmer

Angel dust

I kursboken står det att man ska tänka "ängel" när ens hund gör något dumt. Då drar man automatiskt på smilbanden och får vänliga ögon och hunden vill inte göra fler dumma saker. Jag har betalat 1030 kronor för den här kursen. Läsken kostar sju kronor.

(Jens var där, Ale Stenar var där, copyright och sånt också tror jag)

Alltid dessa söndagar

Jag duschar slut på varmvattnet, blöter ner golvet insvept i min björnimitation, sätter mig vid min laptop och skriver meningslöst ner följande:

SANNINGAR OM MIG
Jag ljuger ofta för att slippa göra saker.
Jag blir nervös av att träffa nya människor.
Jag gör saker i sista minuten.
Jag är ständigt rädd för att misslyckas.
Jag blundar för sånt jag inte vill se.
Jag har svårt att släppa taget.
Jag är bortskämd.
Jag tycker inte om att fråga efter hjälp.
Jag tappar bort viktiga saker.
Jag är bekväm och lat.
Jag tycker att det är jobbigt att prata om känslor.
Jag är för mesig i de flesta situationer.
Jag har ingen koll på min egen ekonomi.
Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli.
Jag gillar inte när andra rättar mig.
Jag tycker ibland tvärtom utan anledning.
Jag har en skev verklighetsuppfattning.
Jag är inte osocial, men ofta ointresserad.
Jag har aldrig fixat min egen deklaration.
Jag lyssnar för mycket på min familj.
Jag blir illamående när andra är arga på mig.
Jag gillar djur mer än människor.
Jag låtsas ibland att jag vet mer än jag gör.
Jag är inte så intresserad av omvärlden.
Jag blir sur när jag förlorar i spel.
Jag är onödigt negativ.
Jag får panik när saker inte går som det är tänkt.
Jag är ofta otrevlig utan anledning.
Jag skriver hellre arga brev än pratar ut.
Jag blir tyst när det är jobbigt.
Jag orkar inte alltid tänka efter själv.
Jag börjar ofta gråta när jag får kritik.
Jag motionerar alldeles för lite.
Jag är väldigt dålig på att höra av mig.
Jag blir sur när andra skryter om sin lycka.
Jag har svårt att uppskatta mina bra sidor.
Jag fantiserar lite för mycket.
Jag retar mig på väldigt mycket.
Jag kan ofta inte försvara mig själv.
Jag litar inte alltid på mina egna känslor.
Jag skrämmer bort folk för att slippa dem.
Jag lurar mig själv när det behövs.
Jag kan verka väldigt känslokall.
Jag blir arg när jag är osäker.
Jag skulle vilja vara Nina Persson.
Eller någon annan kanske.

Det tar mig ett liv och tre månader. Sen är i alla fall frisyren helt förstörd. Vi kan även säga att det är fiktion. För sakens skull.

Den andra dagens fina timmar

Dagar som är dagar som är obeskrivliga dagar. Lugnet som klister i käften, paniken som popcorn mellan soffan och rumpan. Men så får man en bild innan man ska sova. Och man tänker. Man tänker "bra" och tar livet av dagens dag med ett leende på läpparna.

Jag sa ju det sa jag

Jesus Kristus
Du er verdens og menneskehetens frelser! Du er godhet og renhet inkarnert, og du kommer til å redde oss alle ved din egen selvoppofrelse. Stort bedre historisk parallell kan man vel ikke få!

(det gäller bara att fylla i att man gillar bröd)

Allt om ditt kräk

Igårkväll kräkte min hund i soffan. En stor brunklumpig gegga mitt på ena dynan. En stor brunklumpig gegga precis på den lilla platsen i soffan där rockrumpan legat bara några timmar tidigare. Den platsen i soffan som är själva magnetcentrum, den platsen som drar ner en i horisontellt läge om man så bara råkar ha lilltån hängande över den. Där kräkte han. Ebbot. Barf!

Och det är efter det som det blev lite konstigt. Som jag började tänka efter och finna mitt eget uppförande lite märkligt. För jag skyndade till undsättning. Jag fick tårar i ögonen och klappade huvud och masserade mage och höll Ebbot i tassen i en hel timme efteråt. Förklarade i detalj precis hur bra han skulle må alldeles alldeles snart. Jag torkade upp kräk utan minsta äckelkänsla och pussade på nosen som just befunnit sig ett par centimeter från källan till kräket. Jag tyckte synd om och ville sympatikräkas för att han skulle se att det inte var så farligt. Jag ville lägga mig ner och ha maginfluensa i en vecka, bara det fick Ebbot att må lite bättre. Och så somnade vi, i soffan. Med kräkfläcken bakom oss och ljudet från nattugglorna utanför runt oss. Ytterdörren vidöppen för att frisk luft är det bästa när man mår lite illa.

Men medan jag låg där och sov, flimrade det ögonblicksbilder från baktiden. Kräkbilder från förr om ni så vill. Och jag insåg att jag aldrig förr i mitt liv haft en så bra relation till kräk som nu. Som just kräket från den här hunden. Jag minns att jag gjorde slut med en kille för att han kräkte på min matta en nyårsnatt. Jag var så arg att jag skällde på honom i timmar medan han låg där i min soffa och var grön och brun om vartannat. Jag höll inte honom i handen och viskade snälla ord. Torkade minsann inte upp något kräk, det fick eländet göra själv när han vaknade upp. Saker ändras. Eller saker kommer fram i sitt rätta ljus kanske. Och jag kan tycka att jag agerat lite...tja...märkligt.

Så jag känner att jag borde testa om jag är lika människokräksfientlig idag. Nästa helg ska jag blanda väldigt starka limedrinkar. Det får bli det ultimata testet. Stackars stackars dig J, men det blir nog bra. Jag har ingen matta längre i alla fall. Och antagligen kräker jag innan dig ändå. Då vill jag att du håller mig i handen och säger att allt kommer att bli bra imorgon.

För övrigt...

... så tycker jag att det är väldigt märkligt att Sydsvenskan väljer att recensera uttjatade The Ark men inte fabulöse Freddie Wadling. Vad är det dom inte ser? Att han är en gud eller att han är fan så bra? Ja, det var bara det. Att jag förvånar mig.

Jag har tappat huvudet...

...och Ebbot fyller 4 månader!

Go o gla dinosaur

Fan, jag vet. Men det händer inte så mycket just nu. Kanske imorgon.

Raj-raj

Ibland inbillar jag mig att det kanske inte är så nyttigt för Ebbot att äta sånt han hittar på marken.

Om dagarna fick hon betalt för att...

Når din Tamagotchi griser sig, skal du trykke på knap (A) for at vælge toilet ikonet og dernæst trykke på knap (B) for at gøre rent.

Nyfiken gul

Jag är ledsen, men jag var bara tvungen att prova på hur det känns att vara puttinuttig med en rockstar offentligt. Nu har jag gjort det och ska genast sluta. Förlåt.

Transformera tiden, bitte!

Några timmar senare än igår, rättare sagt några timmar in i idag.

Jag vet att jag satt på en hård och okänslig trästol igårkväll. Mitt i ett surrande moln av hungriga myggor. Kliade mig vanvettig. Vet att jag med trögflytande oro sa till stolen mittemot att nöjd blir jag aldrig. Att jag alltid har trott att allting ska ordna sig, bara jag flyttar någon annanstans. Bara jag skaffar det eller den där istället för det jag har. Om jag får göra något annat istället. Om allting bara blir precis tvärtom. Men att när jag väl har flyttat och skaffat och gjort, så står jag ändå där i en svärm av förvirring och undrar varför inte allt blivit bra nu då. Varför klumpen av otillfredsställelse vägrar att sväljas ner.

Det var det jag satt där och sa igår, till den andra stolen. Och den andra stolen såg lite bekymrad ut. Den andra stolen såg ut att vilja säga till mig "Skärp dig för fan, reality check!". Minns inte om den sa det också. Sådana ord går sällan in i mitt sållande förstånd. Men jag tror nog att den andra stolen ruskade om mig, hela natten ruskade och ruskade den. Och jag sov och ruskades och sov och ruskades.

Men det ska du veta, andra stolen, att imorse vaknade jag. Imorse vaknade jag tre gånger, sen gick jag upp och kliade krokodilen under hakan. Fick några trivsamma bitmärken på armen nedanför de gamla som redan var där, låste upp ytterdörren och släppte in 20 grader som stod på rad utanför och väntade. Naken sprang jag runt på gårdsplanen och jagade en boll som tiggde om att bli sparkad på. Och vet du, där mitt i allt det gamla grådasset från igår sprakade det av förnöjda gnistor idag. Och jag har slickat i mig miljoners miljoner så att de ska vara ända till nästa gång du kommer hit och ruskar om mig.

Och kanske låter jag några guppa iväg på havsytan senare idag. Så att jag har något att titta upp på, där jag ligger och ler på sandbotten med mjukheten från havets hela tyngd över mig. Och kanske kommer sandspättorna och jag att tänka i symbios, att en ruskig trästol är ruskigt fint att ha mittemot sig när luften runtom sinar iväg.

Rankarna var nära

Jag skulle kunna sammanfatta sommaren 2007. Skriva ord på ord som ni ändå inte skulle förstå innebörden av. Mest eftersom orden skulle kunna betyda precis vad som helst för den som inte är insatt. Det är ingen idiotförklaring, ni behöver inte bli upprörda, det är bara så. Tror ni mig inte? Okej, sug på den här då och kom med rätt svar. Sug på "prega". Smakar gott? Surt, salt, sött? Hur som helst, oavsett, whatever. Det är en sammanfattning av sammanfattningen. Och jag sa ju det. Vandra i ovisshet barn.

Men skit i sammanfattningen, jag har i alla fall blivit gudmor (och det har mycket lite med pregandet att göra) och fått avsäga mig Satan i katolska kyrkan. JA, säger man då. Och JA, HÖR VÅR BÖN. Man tummar lite kors på barnets panna och ler mot kamerorna. Sen att jag råkade släcka livets ljus för lille Ossian med hjälp av fläktens salighet och mitt eget häftiga andetag, det är sånt som händer när man står i en fullproppad kyrka och ljuger sig härligt blå. Men jag är förlåten tror jag, katolikerna är bra på just förlåtelse. Ave ave ave, så kan man njuta livets synder igen.

Nu blev jag sugen på att skriva något sammanfattningsvis ändå. Bara något litet om myggor, grillkol, flip flops, döskallar, gyttjeterräng, hobbitar, fisar, salt lakrits, ljummet, kamasutra, gräsklippare, obstinata utropstecken, tomma fulldagar, sladdriga köttbitar och kompisar från förr. Men fan heller, jag svär en sista gång och går och lägger mig innan dagen öppnar upp sig och slukar mina sista semestertimmar.

Bon nuit!

Samtidigt i magtrakten

Komprimerad kärlek

Tema

Det var jag, de Large och Treo som knarkade framtid

"Oh bliss! Bliss and heaven! Oh, it was gorgeousness and gorgeousity made flesh. It was like a bird of rarest-spun heaven metal or like silvery wine flowing in a spaceship, gravity all nonsense now. As I slooshied, I knew such lovely pictures!"

[mikropaus]

Ich bin spoiled

...spoiled rotten Ich tell you!

Svag är människan

Jag tycker att det är lite jobbigt att Knut har blivit så stor. Jag tycker verkligen det. Jag har slutat att gå in flera gånger om dagen på hans blogg. Jag har jättedåligt samvete för det. Jag har verkligen det. Jag vill säga förlåt till Knut. Jag vill verkligen det. Men jag kan inte stava till undchuldigum. Jag kan verkligen inte det.

Komposition okänd

Ni ser det kanske inte så tydligt.

Men jag gör det.
Alltet ser jag.

Väldigt tydligt vill jag inbilla mig.

Det som tar andan ur en.

Den som tar andan ur mig.

Igen och igen och igen.

Som får mig att le i tystnaden.

Det som ni inte ser.

Den som ni inte ser.

Men som jag ser.

Konturerna bakom ögonlocket.

Röda varierande vackra.

Det här är inte en bild på en hund...

...det här är ett gammalt fönster på glänt. Som andas in andra sidans luft för första gången på väldigt länge. Som struntar i konventioner och lägger sig på rygg. Som låter pulserande varm sirap klibba fast nya minnen just precis lite överallt. Som tänker att ett stenkast mot ytan inte längre skulle göra någon större skada. Som blundar mot molnen och ser konturerna av något vackert avteckna sig i rödaste rött bakom ögonlocken. Som känner sig alldeles....alldeles...lagometa...

Dirtbags

DIRTY HARRY - DIRTY EBBOT