Som att det finns de som på allvar tycker att Martin Stenmark är snygg eller att han sjunger bra. Eller som det faktum att jag är så fanatiskt förtjust i Rolf Lassgård att jag väljer bort allt annat en fredagkväll och istället sitter hemma med en GB-sandwich i käften och tittar på hans grådassiga uppsyn i en Wallanderfilm. (Jag vill ändå hävda att det är värre att tråna efter Stenmark.)
En gång såg jag Lassgård utanför Triangelen. Han var tjock och sliten och sur och jag blev kallsvettig och rörd ända in i hjärteroten. Sen gick jag hem igen.
fredag, januari 19, 2007
Vissa saker är obegripliga
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
slajmen är släkt med lassgård. och det ser man på honom faktiskt.
david, försöker du impa på mig nu?
ja, funkar det?
ja, du är jätteduktig!
Rolf Lassgård är otrevlig och sur och tvär. När han kom in på jobbet ofta för några år sen så var han alltid otrevlig. Förbannat otrevlig, men välutrustad innanför sina chinos.
Skicka en kommentar