Först ringde jag till Gunilla. Gunilla tutade mig i örat men vägrade att svara.
Efter det ringde jag till Bertil. Bertil hade ritat en fin bild och den tyckte jag om, det sa jag inte till honom. Men det blev jobbigt ändå för Bertil ville inte prata i telefon, han ville maila sa han. Det var det där med Skillinge, jag märkte att Bertil blev rädd när jag sa S k i l l i n g e.
Som om inte det var nog ringde jag sedan Gunillas man Lasse, han hade samma nummer som Gunilla men han svarade. Lasse ville fan inte besvära sig men jag kunde gott ringa hans döve svärfar. Tvättmaskinen står i köket och den kommer svärfar behöva använda, men det är smällar man får ta, sa Lasse. Havet är ju där i alla fall.
Nu ska jag nog inte ringa fler, jag pratar så tyst att jag inte vågar ringa svärfar. Dessutom vet jag inte om jag vill att svärfar ska komma in och tvätta sina skitiga kalsonger när jag lagar min tryffelrisotto på lördag.
Nu, Storgatan 5.
torsdag, februari 01, 2007
Dag 1
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar