Hej, hej då [repeat forever]

07:55

97 97 97

12:47

97 97 97

Dagarna som är. Mycket handlar om att se saker för vad de är just nu, i öööh gon blick et. Fånga dagen och sånt skit. Det stör mig. Naturligtvis eftersom jag aldrig varit kapabel till det, att få livet att börja om på nytt varje dag. Jag lovar att enda gången jag inte spekulerar i vad som kommer hända sen är när jag proppar munnen full med godisbitar. Eller jo, jag spekulerar då också. Jag bryr mig bara inte.

Men det andra i livet, det som ska göra mig gammal och glad och en gång världens lyckligaste? När det kommer till det är att leva i presens lika med ett stort NO NO. Jag vill ha garantier till lyckan, veta att det som gör just den här dagen så underbar inte är något som försvinner imorgon. Jag vill kunna stämma den som kryssar fingrarna bakom ryggen när han med ett bilförsäljarleende kränger "The real thing" till mig . Veta redan innan köpet gått igenom att jag kan få byta till en ny lycka om den jag just är på väg att införskaffa slutar att funka. Två års öppet köp eller bytesrätt. Och inga jäkla ursäker som säger att "tyvärr så är ditt liv slut på lagret".

"Det löser sig sa han som sket i vasken!"

Så brukade min pappa säga. Presensmannen. Imperfekt-/futurumdottern.

Glad påsk!

(Oh, and I want to thank God!)