Jag förstår varför Uffe Lundell skriver tramsiga texter om Österlen, som finkulturen suckar åt. Jag förstår det eftersom jag förstår att han inte har något annat val. Det är inte Uffes fel.
För när jag går i hans öppna landskap, tidigt en söndagmorgon, med det strilande regnet som enda sällskap, och tittar ut över det grågröna havet som i slow motion skickar gäss mot strandkanten, och förväntar mig att det ska uppstå ljuv symfonimusik i samma stund som hav möter land, men när jag lägger örat mot den kalla vita sanden hör jag istället bara...ett välmående KLUCK, och det är tyst och vindstilla och luften luktar blöt åkerjord och tungan smakar inlindad bomull, hur kan man inte förstå Uffe Lundell då? Hur kan man då inte förstå att han inte har något annat val. Än att skriva trams.
Det är synd om oss, Uffe och mig. Utsatta och förnedrade av det vi inte rår över!
söndag, augusti 17, 2008
F C7 F BbC7 F
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar