När jag blundar ser jag insidan på andra sidan

Jag börjar gråta för ingenting. Inte när ni ser, men annars. Också den här kvällen har varit att titta ut genom ett regnpiskat fönster. Först hunden som ramlade ner i ett hål av glöd och flickan som såg livet flyga ut genom ögonen och in i något annat. Sedan grisen som blev lite till sig och fick svansen avklippt för att trängseln i slakthuset inte tillät glada viftningar. Ont skulle det göra på medgrisarna. Om svansen träffade dom. Ont. Snipp snipp. Och dörrarna ut, antar jag, gick inte att öppna.

Sen kastrering utan bedövning. Snipp snipp. Mindre ont än en svansviftning. Kanske.

Och ondska fan överallt där människan staplar fram och till sist ett helt gäng döda kroppar i snön som tvingades gnaga på varandra. Lite Jesus Maria på det och baljan skvalpar över där under tevebordet.

Nu behöver jag ligga horisontellt. Man skäms bättre som människa då.