förlåt alfons...

...jag har snott hemlige molgan från dig. jag har snott molgan och klonat honom tio gånger och nu spenderar jag dagarna med att enbart agera och konversera med låtsasfigurer. de riktiga människorna ser jag inte längre, vill inte se. jag trivs med mina molgans. jag skriver själv deras manus och vet i förväg alla deras svar på mina frågor. jag vet när de ska nicka eller gå ut i köket för att dricka vatten. ibland låter jag dom göra till synes oförutsedda handlingar och spelar jätteförvånad. då blir dom glada, för det har jag bestämt. någon gång har jag gett dom andra alias och stoppat in dem i min dator. vi brukar skickar mail till varandra och peka ut olika platser i ännu en låtsasvärld. det händer att jag retuscherar dom i photoshop och får dem att likna riktiga människor ett tag. men för att det inte ska bli för läskigt skriver jag med zapf dingbats FEJK på deras ansikten. då vet jag att jag bara behöver gå in och byta till helvetica för att påminnas om att dom inte finns egentligen. det är lugnande. imorgon fyller hemlige molgan version 4 två dagar. jag tänkte rita en jättetårta i manuset och be alla de andra molgans signera det stora födelsedagskortet. kortet är ett roligt kort, när man öppnar det skriker muhammed ali något på obegriplig amerikanska. sen blir det nog några klädbyten och kanske en palmtapet som vi klistrar upp bakom soffan. gonatt så länge.

en film i natten

tjugo i två på natten, när du inte längre får luft genom näsan och du vältrar dig i ynkedom och febriga förkylningsgäspningar, då är det här en ganska fin liten film att titta på.
mitt hjärtas förlorade slag aka da battre mon coeur s'est arrêté. en ful eller vacker, jag har inte riktigt bestämt mig, romain duris. som ömsom slår sig blodig på oinbjudna hyresgäster, ömsom slår sig blodig på pianotangenterna. snyggt våldsamt hur som helst. så typiskt franskt men ändå så bra musik med telepop och elektroniska blipp i eftertexterna. den ska ni se om ni sitter ensamma en måndagsnatt och undrar vilket andetag som kommer efter nästa.

(observera, garanterat inget för dig mmm.)

hej P.

jo, jag undrar vad du tänker de där gångerna som du dyker upp efter flera månaders tystnad. när du skriver ett par kryptiska rader och sen hoppar ner i vacuumet igen. tänker du att jag ska bli glad? tänker du att jag ska tycka synd om dig för att du skriver om känslor som du knappt minns men som du saknar ibland? tänker du att jag ska ha förståelse för att jag blev lagd på is och sen aldrig tinades upp igen? tänker du att jag nöjer mig med att aldrig få ett avslut? tänker du att jag kan vara bra att ha om ingen annan finns där? tänker du att alla dina löften ska vara bortraderade från mina tankar (jag skulle aldrig aldrig...)? tänker du att nu är det dags att höra av sig så att hon finns kvar om jag råkar ha vägarna förbi? tänker du att jag ska tycka att en rad varannan månad är att bry sig om mig? tänker du att den lilla omtanken ska vara nog för att jag ska tycka att du är någon jag behöver i mitt liv? tänker du någonsin på att jag kanske försöker släppa taget om dig, eftersom jag vet att spelet är slut för din del? tänker du på att dina fjuttiga ord en gång varannan månad gör mig mer ledsen än glad? tänker du på att du rör runt med dina fingrar i ett öppet sår som aldrig får läka så länge som du är där och pillar? tänker du verkligen på hur mycket jag fortfarande tycker om dig och på hur många blåmärken jag får varje gång du låtsas göra det samma? tänker du över huvud taget, eller svävar du bara runt i ett virrvarr av diffusa känslor? tänker du på att jag just nu sitter med tre liter snor i huvudet och försöker tänka klart efter ditt senaste vad-det-nu-var? tänker du inte på att jag i varje mail jag läser från dig, undrar vad fan jag gjorde för fel egentligen? tänker du inte på att jag kanske har tröttnat på att be om ursäkt för mig själv? tänker du aldrig att det kan vara dags att sluta få mig att hoppas? både du och jag vet att du inte vill det du ville innan, så kan du sluta nu tack! jag har andra saker för mig och alltets allt vill synas helt eller inte alls...
hej då.

schack matt

fler
som
vill
spela
spel
med
mig?

varning för gemyt

fredagen den 15 september var dagen när människorna tog på sig sällskapskoftorna och påbörjade den stora gemytlighetsvandringen. det delades ut hälsningar och vänskapsfraser till höger och vänster och redan i den första uppförsbacken kunde man se ditten och datten knyta upp gamla knutor och skaka hand. de gamla människorna tog vara på sina sista andetag och svingade runt i graciösa valser till tonerna av, vad vet jag, cold cold ground? här och där och alldeles bakom korkeken låg öppnade vinflaskor och sluddrande gladighetsmänniskor i stora högar och sjöng, vad vet jag, sweet jesus walking in the sky? det lades färgglada lappar i brevlådorna där grannar önskade andra grannar välkomna till gårdsfest och lär känna din fiende eller för all del hångla med honom om det är det du vill. och mitt i ett potatiskok kom ett tåg försent men det gjorde alls ingenting för två favoritmänniskor tål att väntas på och mat som blir lite gammalt och saggigt är gott om man låtsas och det var just en sån dag när sånt kunde låta göras. så se upp, jag bara varnar er som inte förstått dagens tema, snart kommer en förtjusande gul maskros flygande just åt ert håll.