sardinsmak

aha, det är listor som gäller idag?
det hade jag inte fattat, men okej då. är det något jag inte orkar med så är det att simma mot strömmen en fredag.

TWO JOBS YOU'VE HAD IN YOUR LIFE:
* expedit i fotoaffär
* grafisk formgivare

TWO MOVIES YOU COULD WATCH OVER AND OVER :
* fear and loathing in las vegas
* gadjo dilo

TWO CITIES YOU'VE LIVED IN:
* stockholm
* lund

TWO TV SHOWS YOU LOVE TO WATCH:
* leilas mat (eller vad det heter)
* lost

TWO PLACES YOU'VE BEEN ON VACATION:
* toscana
* åland

TWO WEBSITES YOU VISIT DAILY:
* davidfoldvari.blogspot.com
* coco-glukoside.blogspot.com

TWO OF YOUR FAVORITE FOODS:
* jordärtsskockssoppa
* marulken i barcelona

TWO SCHOOLS YOU'VE ATTENDED:
* österlens konstskola
* skövdes högskola (film & media)

TWO THINGS IN YOUR ROOM:
* två egon schiele-tavlor (utrivna från bok)
* en jättestor surikat

TWO THINGS YOU ARE WEARING RIGHT NOW:
* gubbyxor
* grått linne

TWO PLACES I'D RATHER BE RIGHT NOW:
* skillinge
* i hängmattan på en vingård i italien

nina fin, nina skoj

bite me!

bossen i hong kong, två hemma i kräksjuka och bara lite enstaka klipperklapper i riktning mot skrivaren då och då. det var länge sen som det var så skönt på jobbet. till och med telefonen ringer med lite mjukare signal idag. och jag sitter med halvslutna ögon och gör ingenting och ingen klagar eller ber mig redovisa vad som ligger i pipelinen. jag behöver inte ens tänka på pipelinen för pipelinen strejkar ett par timmar till har den hälsat. sen är det alva ju. gangstahunden som ersätter de frånvarande och som morrar lite i samförstånd när kaffekunden ringer och undrar om vi inte kan lägga till lite rutor i broschyren, gröna gärna. jag tror att det är bra med byråhund. få en tröstande du-är-fan-bäst-ändå-slick efter ett häftigt hagel av orättvisor. jo, det hade varit fint. vi gömmer henne innanför tröjan när chefen är tillbaka.

kvällsutsikt

[schiele]

R.I.P. sen då

Om två veckor är det vintertid igen. Sen bara november, december kvar och jag vet redan nu hur det blir. På den sista dagen ligger jag raklång på marken, ser hur de blå stjärnorna sprakar sig loss från himlen, hur de långsamt dalar ner på min utsträckta tunga och sen möter sitt öde i helvetesgapet! För då är året slut och jag lovar att det ska kännas. I magen och i hela kroppen ska det kännas – utifrån och in och runt runt. Så mycket ska det kännas att andningen som upphörde någon gång, jag minns inte exakt när, kommer viska till mig att nu kan jag ju börja leva igen om jag känner för det. Och äntligen kommer jag riva sönder det blinkande frågetecknet mitt i boken och fortsätta på en helt annan sida och faktiskt förlåter jag Emit för att vara en elak jävel så länge som han bara låter tiden gå fort som sjutton nu. Så att det här året som blev det ynkligaste hittills kan få lägga sig ner och döden dö.