Voice-over

Om en människa har en bra berättarröst kan jag släppa taget om min privata misär och sitta lycklig och mjuk i magen i flera timmar. Det är något med såna människor som gör att man känner sig trygg och omhändertagen, nästan lite på gränsen till obekymrad.
Han på radion just nu har en sån röst, varm och lite bullrande och så där att man kan riktigt se hur saffransdegen jäser över när han tar i från tårna. Det låter lite som han som brukade stå i morotslandet när jag var liten och på den tiden skrek han "Det brinner i farmors hus!" och då blev man lite rädd men sen skrockade han och blev farmors vänliga röst igen och då bjöds det på pannkakor med sylt och Bamse och Skalman var där och höll handen tills man lugnat ner sig.
Filmkrönikan-Sara är en annan sån där människa med röst som får mig att bli behagligt sömnig och som får mig att dra filten över benen och smacka lite med kinderna. Fast henne bytte SVT ut till fjompvårtan Orvar för att programmet skulle bli mer ungdomligt och när det sen uppdagades att Orvar gillar musikaler bytte de förvisso ut honom också, men då brydde jag mig mindre. En dag ska jag skriva till Sara och fråga om hon kan spela in sig själv på band till mig. Hon behöver bara säga samma ord i två timmar om hon vill. Jag betalar hundra riksdaler Sara!
Så ja, jag älskar verkligen röster, om det är rätt röster. I bokhyllan där hemma har jag en massa saker som inte gör mig speciellt glad, men Shanti Roneys röst i en ljudbok som jag hela tiden somnar ifrån och därför aldrig kommer hörläsa ut, den är fin att plocka fram om man behöver släppa taget om saker som inte vill släppas av sig själv. Och inte för att någon av er vill, men om ni skulle vilja, så är ett enkelt knep att få mig att bli lite kär att läsa högt ur en bok, vilken som helst, just när jag ligger där bredvid och ska till att sova. Såvida ni inte låter som Kjelles gamla flamma Miss Universum anno 1984, då kan det faktiskt vara.

Utan kladd

Idag fyller min fru år!
Jag har bakat en tårta och slagit in ett jättestort paket.
Eller nä, det har jag kanske inte.
Inte riktigt på riktigt men i tankarna faktiskt.
Så varsågod min fina spökögda fru.
Hipp hipp hurra och så.
Pyss.

stuart

jag känner inte för att skriva så mycket de här dagarna.
det kunde ha varit katastrof men det är det inte.
jag lyssnar istället.
på stuart.

Jag vet inte

Jag har köpt fem trollisar för en tia.
Behöver ni veta mer än så idag?

Dirty laundry

Problemet med att inte ha tillräckligt lång sladd till dammsugaren är att tvätten inte blir tvättad. Eller rättare sagt, problemet med att vara äckligt rädd för spindlar gör att bristen på lång dammsugarsladd blir ett problem vilket leder till att tvätten inte blir tvättad. För öppnar jag dörren till tvättrumskällaren och blir välkomnad av en stor fet spindel som mitt i dörröppningen firar ner sig från sin tråd tills vi befinner oss ansikte mot ansikte (och jag svär att den jäveln ler), och jag sedan tittar upp i det låga taket och ser flera stycken ännu större, fetare och hungrigare spindlar sitta och gunga på sina håriga ben, då behöver jag en dammsugare med tio meter lång sladd. Och har jag inte det stänger jag darrande dörren och återvänder in i lägenheten där jag sätter mig bakom dubbla lås och hyperventilerar bredvid den suckande, växande tvättkorgen. Efter en stund reser jag mig och börjar gräva runt längst inne i garderoben för att se vad jag kan hitta för kläder att dra på mig de resterande två veckorna tills nästa tvättid. Jag konstaterar att om jag inte orkar handtvätta kan vissa sommarkläder göras om till vinterkläder om man gömmer dem bakom koftor och tjocka tröjor. Att om jag köper ett par strumpbyxor kan jag gå med kjol halva december. Men fjorton par trosor kommer jag inte undan om jag inte vill börja sy gardintygstrosor och jag vill så gott som aldrig sy något alls för det är bland det tråkigaste och svåraste jag vet. Så jag tillbringar resterande söndag med att titta på film och skriva Richard Marx-novell och när klockan slagit sängdags gör jag min kvällsritual och skakar täcket och kudden och tittar under sängen, på väggarna och i taket och säger hotfullt på knagglig filmamerikanska ”Die spiders, die!”.


PS! Jag hade tänkt sätta in en bild på en spindel men eftersom allt syre försvann när jag googlade "spider" så kände jag att det nog var läge att strunta i spindelbilden. DS!