tisdag, april 10, 2007

Att kräkas en smula



Det finns anledningar till att jag är ovanligt stingslig och lättretad de här dagarna. Ni kanske skiter blankt i vilka anledningar det kan vara, men jag tänker ändå radda upp dom här och nu. Sen kan ni ju prata om krig och svält och tvätta min mun med tvål, det är upp till er (och kuifje kan sluta läsa redan här för ja, jag måste gräva i skiten).

1. Jag har inte haft någon inkomst sedan min sista lön 25 januari. Med andra ord lånar jag till höger och vänster och har dåligt samvete för det.

2. Jag håller på att starta upp en business i min brorsas redan existerande business. Det tar förbannat lång tid och vi är bra på att göra livet surt för varandra.

3. Jag vet inte om jag vill syssla med businessen jag håller på att starta upp och känner lite att jag ger mig in på något som blir svårt att backa ur sen.

4. Min lägenhet är uppsagd fr o m 1 maj och eftersom jag inte har hittat ett annat ställe att bo på tvingas jag efter femton år flytta hem till morsan igen. Tillfälligt, men ändå.

5. Eftersom jag inte har några pengar har jag inte heller råd att göra något kul.

6. Jag investerar tid och känslor på människor som i slutändan bara gör mig illa.



Så, vad säger ni om den lilla kaskadkräkningen. Satt fint va? Klart jag vet att jag har mig själv att skylla. Klart jag vet att allt det här kommer förändras (nåja), men vad fan låt mig få vara lite sur åt situationen just nu i alla fall.

torsdag, april 05, 2007

Hej, hej då [repeat forever]



07:55
97 97 97

12:47
97 97 97

Dagarna som är. Mycket handlar om att se saker för vad de är just nu, i öööh gon blick et. Fånga dagen och sånt skit. Det stör mig. Naturligtvis eftersom jag aldrig varit kapabel till det, att få livet att börja om på nytt varje dag. Jag lovar att enda gången jag inte spekulerar i vad som kommer hända sen är när jag proppar munnen full med godisbitar. Eller jo, jag spekulerar då också. Jag bryr mig bara inte.

Men det andra i livet, det som ska göra mig gammal och glad och en gång världens lyckligaste? När det kommer till det är att leva i presens lika med ett stort NO NO. Jag vill ha garantier till lyckan, veta att det som gör just den här dagen så underbar inte är något som försvinner imorgon. Jag vill kunna stämma den som kryssar fingrarna bakom ryggen när han med ett bilförsäljarleende kränger "The real thing" till mig . Veta redan innan köpet gått igenom att jag kan få byta till en ny lycka om den jag just är på väg att införskaffa slutar att funka. Två års öppet köp eller bytesrätt. Och inga jäkla ursäker som säger att "tyvärr så är ditt liv slut på lagret".

"Det löser sig sa han som sket i vasken!"
Så brukade min pappa säga. Presensmannen. Imperfekt-/futurumdottern.

Glad påsk!




(Oh, and I want to thank God!)

torsdag, mars 29, 2007

Rättare sagt


det här.

En miljon längre bort...


Det finns många saker jag inte ser någon mening att skriva om. Min resa in i Twilight Zone om några dagar är en av dom. Min resa in till Malmö igen om några dagar är inte en av dom.

Jag skriver gärna att jag numera nästan aldrig ser fram emot mina Malmö-resor. Sitta instängd i en avdomnad tvåa på farligaste gatan i stada när man kan sitta utestängd på heden och titta på glittrigaste vårhavet istället. Nej, jag tycker inte att Ribban och Bo 01 är fantastiska alternativ. Jag uppskattar inte folkvimlet på Lilla Torg eller gräsplätten på Gustav där ankorna skiter rakt ner i din lunchlåda. Ni får tycka vad ni vill om det.

Idag har jag skrivit till en gubbe och frågat vad han ska ha för 1 hektar betesland i Norrekås. Jag antar att det är mycket.