nä, det snöar inte

och det här är inte livet,
det här är en bild av livet.

(inte pipan idioter)

insane in the brain

familjehelg. min bror läser min novell till skrivarkursen och medger att han tycker att jag är knepig. vi tittar på en dålig svensk teve-serie på kvällen med lia boysen. det där manuset skulle du ha kunnat skriva, säger min bror. jag fattar fan ingenting, fortsätter han. inte jag heller, instämmer hans flickvän. dagen efter läser min bror johans novell. johan skriver om sånt som är greppbart, om en chef som är dum. sånt är lätt att förstå, lätt att ta till sig. fan, den där johan skriver skitbra ju, utbrister min bror. jag nickar. jo, johan han kan han. själv är jag lite lätt galen då. man skriver inte att ens huvudkaraktär ligger naken på golvet och slickar i sig linolja, det gör man bara inte. så jag antar att all galenskap inte kan skyllas på briljans. inte ens på dåliga gener. det ligger bara för mig.

tystnaden och guldet

Vi drack varsin tjeckisk öl, Robert och jag. Eller om han drack något annat och jag drack varm choklad. Jag var i vilket fall bakfull och han var från norrland. En kombination som gjorde Ölkafét till en hyfsat tyst plats den kvällen. Det var kallt också vill jag minnas. Åtminstone tänker jag rökmoln och åtdragna halsdukar. Kanske ett par vantar med varmt innerludd. Jag minns inget av samtalet, antagligen nämnde vi kiwifrukten några gånger. Gutår och kiwi, det är sånt man pratar om med Robert. Inte för att allt det här spelar någon roll, jag ville bara att ni skulle gå in på hans sida och bli lite hänförda i själen så här timmarna innan helgen. Varsågoda.

dear jonathan, dear me, oh dear!

finalmente

årets första snö i malmö.
vinter i malmö - äntligen!
jaja, det var inte mycket snö
men det var kallt.
och det smakade gott på tungan.
det enda som saknas nu är vantar.
icke avklippta.