Utan minsta antydan till ironi

Någon har tappat en hel massa guldstoft i havet idag.
Det är väldigt vackert.
Faktiskt.

Tio år sen - eller dag 2 :-)

Det sticker lite i ögonen idag. Benen är avdomnade som två tuber mjukost. Tejpen som håller upp mitt leende sänder ut konstiga lossnande ljud som får mig att bli nervös. Men jag visste att det inte skulle bli enkelt. Det här positiveriet. Men (igen), det är väl det som gör det hela så h ä r l i g t ?

Det finns en jätterolig metafor om sköra trådar som jag skrattar gott åt just nu. Ha ha ha, låter det bakom stängda dörrar. Åh, härliga dagar. Positiva dagar. Här har ni mig!

Det enda dåliga - eller mindre positiva - med den här dagen är dels att jag använder ordet "det" alldeles för frekvent i början av mina nya stycken, dels att flödet av allt positivt i mitt liv är så enormt att jag inte lyckas stoppa det tillräckligt länge för att skriva en lista till er. Ni får tänka er istället. Visualisera vänner. Tänk...tänk....Cameron Diaz!

Ciao ciao

Nej, skämt åsido. Så illa är det ju inte *blinkbrettleendeblinkhalaruppkjolenovickarpårumpanblink*

Nå, det var bättre va? Go o gla ska man va. Rosor på kinden och solsken i blick. Lite fräck och brudlustig så går medicinen ner. ;-)

Vet ni, jag ska göra er till lags. Från och med idag ska jag tänka POSITIVT. Från och med idag ska jag inte skriva en negativ tanke utan fokusera på det underbara som livet har att erbjuda. Ni kommer att bli såååå stolta ska ni se. Visst det kan bli lite problem med att hitta något bra med morgondagen, eftersom det då är tio år sedan jag stod och höll en döende pappa i handen. Och ett par andra datum framöver kan också komma att ställa till det. Men hej! Jag ska göra mitt allra bästa för att vara klämkäck även dessa dagar. Häng med! :-)

Vi börjar med idag. Redan så här tidigt in på dagen kan jag hitta massor av saker att vara glad över:

1. Min fina orkidé i sovrummet har vissnat lite. Men bara på ena sidan, så nu är det ingen jämnvikt längre. Och snett är alltid kul och roligt. :-)

2. När jag skulle hoppa in i duschen för en stund sedan kunde jag konstatera att jag har väldigt fina bröst. Och det bästa är att de är bara mina, jag slipper dela dom med en endaste en. :-)

3. Det har visst varit lite mord här och där i Sverige inatt och här sitter jag alldeles livs levande utan så mycket som en kniv i ryggen. :-)

4. Snön lyser med sin frånvaro, så jag slipper spendera massa tid på att tänka hur vackert det är utanför när jag sitter inomhus. :-)

5. En liten påminnelse från någon annan om att jag existerar kom inte idag heller, så då slipper jag bekymra mig över det. :-)

6. Om det blir strömavbrott i huset en gång till har jag inget ljus att lysa upp mörkret med. Och eftersom jag gillar svarta filmer kan jag låtsas att jag gillar det i verkligheten också. Det blir skoj. :-)


Det var allt folks! Dagen har säkert en massa mer roligt och fint gömt djupt i sitt sköte. Ta vara på den! Boomshackalack

...

Om jag ställer mig mitt i en cirkel då?

Igår utanför Djursjukhuset fick jag en tandpetare tillstucken mig. På petaren tronade en rykande knaprig frasig falafel. Varsågoda! sa mannen som gett mig tandpetaren. Sen log han sådär brett som bara nyfrälsta eller dumsnälla kan göra. Eller som bara grillmannen utanför Djursjukhuset kan göra. En gratis aperitif i väntan på huvudnumret.

Det fick mig att tänka på greken i Saluhallen som gav mig och Lina varsin klubba medan vi väntade på gulashsoppan. Varsågoda! Och ett brett jätteleende. Som grillmannens. Och sedan fick det mig att tänka på bonden som körde ensamt ärende hem till mig en regnig kväll, bara för att meddela att jag får gå på hans grusväg så mycket jag bara vill.

Och minnen av alla snälla gubbar swischar förbi när jag blundar. Busschauffören som körde en extrarunda i stan bara för att jag missat var jag skulle gå av, och som körde mig ända fram till dörren dessutom. Torghandlaren som stoppade lite extra frukt i påsen till mig eftersom jag behövde mina vitaminer. Taxicahuffören som höll mitt hår medan jag kräkte en kväll när jag både var fullast i världen och sexton år samtidigt. Och så vidare...

Och jag behöver nog tänka på alla snälla gubbar idag. När likgiltigheten och ointresset väver ännu ett lager runt mig. När de som inte är gubbar än, inte heller lärt sig att jag behöver den där tandpetaren med falafel. För att inte alldeles ramla ihop.