måndag, oktober 02, 2006

blanksteg

jag vet inte varför jag har varit så tyst de senaste dagarna. kanske behövs det inte lika många ord utanför stan. kanske är jag påverkad av andras tystnad. kanske är det så att det är mitt Yogite som vanligtvis får mig att rada upp meningsbyggnadsfel på rad och nu har jag inte druckit mitt te sedan i fredags och kanske är det därför jag har varit tyst. och någonstans kan jag förstå att ord försvinner ut i tomma intet istället för att hitta ett papper eller en datorskärm att fästa sig på, men samtidigt förstår jag det inte alls och alltihop ger mig lite ont i magen för till nästa måndag måste jag ha skrivit tre a4-sidor om hon som är jag fast tvärtom och jag har aldrig varit så blank som jag är just nu och jag undrar lite om jag tog mig vatten över huvudet när jag trodde att jag skulle kunna skriva på beställning. men kanske är det bara så att det känns jäkligt jobbigt att försöka beskriva min motsatsperson eftersom jag då måste rannsaka mig själv och erkänna vissa sidor som jag hoppades att jag inte hade och sånt som tar emot är ibland lättare att gömma än att plocka fram och kanske är det därför jag inte hittar orden längre. för det känns uppenbarligen lite löjligt att skylla på skrivkramp redan innan man skrivit något alls och jag vill inte känna mig viktig eller låtsas vara viktig för i ärlighetens namn så vet jag att jag inte är det och om det där pianot som några flyttgubbar fäster lite för löst i linorna skulle ramla rakt ner från tionde våningen och krossa skallen på mig så känner jag lite som gubbskrället i dårskaper i brooklyn att det inte skulle spela så väldigt stor roll för världen faktiskt. och jag menar det inte som ett beklagande för jag kan inte påstå att jag känner mig speciellt deprimerad eller ledsen idag, det är bara ett konstaterande och om ni inte trodde att tomhet ekar så trodde ni fel fel fel...

6 kommentarer:

Daniel sa...

Det var ett par långa meningar. Att skriva på beställning är det svåraste som finns. Att göra saker överhuvudtaget på beställning är svårt. Och det finns en risk med det där också, en risk som man kanske måste ta. För tänk om man tröttnar på att skriva, eller vad som helst som blir ett måste. Jag känner så ibland, att skaparglädjen försvinner när man blir tvingad att göra en grej, och av allting man har så är det skaparglädjen man ska vara mest rädd om. Tror jag.

Anonym sa...

Jag beställde en dagens. Servitrisen såg inte så tvingad ut när hon skrev.

P. sa...

eftersom jag inte kan skriva rätt hävdar jag bestämt att det är ett stilistiskt drag att skriva så fel som jag gör. meningar som inte är riktiga meningar är meningen.
jag kände så där när jag läste film förresten, att glädjen försvann från något jag egentligen tyckte om. att inte kunna titta på en film utan att analysera ner den i smådelar. så ska det inte bli med skrivandet har jag bestämt. nu.

Daniel sa...

Nä, det är väl lätt hänt att det blir så, speciellt med film kan jag tänka mig, har bara läst film på gymnasiet, men redan där blev man skadad, anslag och småmissar och skit och mög. Att bara se en film och njuta av den, det gick inte på flera år. Därför har jag bestämt mig för att aldrig gå nån skrivutbildning. Det skulle isåfall vara om något hände, att man fick sluta på jobbet och behövde pengar eller nåt sånt. Enda fördelen måste vara att man får syssla med skrivandet på heltid. En annan fara, tror jag är att man tar död på sin egen stil genom att gå en utbildning, att man blir så påverkad av andra att man till slut tappar det som är ens eget. Men det är bara en teori.

Det är väl ett stilistiskt drag om något, att skriva långa meningar. Ibland funkar det fint och ger ett bra driv i texten, ibland blir det bara rörigt och funkar illa. Jag tror det funkar bäst om man håller sig till ett ämne, om man ska skriva långa meningar. Men vad vet jag, jag är ju helt outbildad.

P. sa...

jaja, jag har nog hört jag. bäst i klassen och allt du var.

Daniel sa...

Ja, jag gick en kort period på gymnasiet på något som kallades kreativ svenska, med Johannes föräldrar som lärare. Det gick ju inte så bra, nog var jag duktig, men orken fanns inte där så jag hoppade av skolan och började jobba.

Sluta skvallra nu, haha!