en volvo, flera volver

habla litta espanol.
döda litta gubbs.
rulla litta köttfärs.

fina fisken, almodóvar.

fredag...

...och tiden går ja.
det var mest det. ett konstaterande så här efter lunchjärparna. tiden går och tystnaden håller tiden i handen. krampaktigt med ett svagt löfte om att de aldrig ska skiljas åt.
du och jag emit.
du och jag tystnaden.

tralala lilla molntuss

musikkväll. och jag ska villigt erkänna att jag inte hade en aning om att gwyneth paltrow kunde sjunga. men det kan hon. inte heller visste jag att tyskland hade så mycket bra musik instoppad i sina wurstar. man lär sig. mädchen R lade 29 nya låtar till min oktobersamling och imorgon får jag några till av han som laddar mitt rabattkort utan att veta om det. ja, det är bra det här. musik är bra. lugnande, upplivande, wunderbar!

hej bullen!

hur gör andra när dom är obekymrat glada? jag undrar eftersom jag idag är glad utan att riktigt veta varför, och automatiskt börjar min hjärna med sina felsökningar. för det känns skumt att sitta på jobbet och vara glad när man egentligen inte har någon bra anledning till det. och istället för att njuta av det tänker jag kuckovarning och fraser som nu har det visst helt slagit över för na. det är obehagligt med känslor som man inte använder så ofta, oroväckande rent av. så jag blir lite bekymrad när jag är glad, vad ska jag göra med det liksom. hur förvaltar man det glada på bästa sätt så att man inte spenderar allt på en gång? varför var det inte någon som varnade mig för att jag skulle vara glad idag så att jag hann förbereda mig? nä, kasta ut henne på isen bara och se om hon kan dansa mazurka utan att ytan spricker. jag står helt handlingsförlamad i min totala glädje. och en liten, liten röst inom mig fnissar till och viskar måtte det gå över snart.

andra bullar

jag tänkte bara upplysa folket om att det idag är KANELBULLENS DAG!
jag har en enorm koll på alla dagar som finns under hela året. detta kommer sig av att jag varje höst åker på att göra samtliga almanackor som den här byrån producerar (det är många). min chef har på något mystiskt sätt lyckats lura i nästan alla våra kunder att en almanacka är den bästa give-away som någonsin uppfunnits. det är det inte. dessutom, efter att ha producerat almanackor från scratch i hur många år (?), fick jag precis reda på att det finns grundmallar. det är bara idioter som sitter och gör det jobbet jag gör tydligen. nu vill jag blotta min strupe och säga åt första förbipasserade fåne att slita upp den. vad fan!